Idag till postre (efterrätt) fick jag chokladpudding!!!! OMG såååå gott, älskar det! Brukar aldrig annars äta postre, mer än typ lite frukt ibland (till skillnad från mina brorsor). Men idag, med tanke på delikatessen, slog jag till med glädje. Det tog dock inte slut där, sen kom min ena broder in på mitt rum och frågade om jag ville ha kitkat så jag fick ett minipaket och mmm vad gott det var. Känner mig friare när det kommer till kosten nu när jag kommit igång med träningen. Det som jag intar försvinner ganska snabbt igen.
          Idag sprang jag backintervaller efter skolan. Kom hem ganska sent, lite över 17 tror jag, men eftersom att jag inte har så mycket plugg just nu tog jag mig friheten och tiden att träna ändå. Har en helt underbar backe ungefär 1,5km från mig som ligger lite på landet, med åkrar och betande får på ena sidan och en skog på andra siden. Hur mysigt som helst var omgivningen, men inte träningen. Fy fan vad jobbigt det var. Ganska brant backe på 100m som jag kutade uppför 10ggr och joggade nerför lika många gånger. Det tog som in i på benen. Det var ju inte någon asfalt heller jag sprang på utan det var sand/jord som var packad men ändå uppkörd så det var ganska tungt underlag att springa på. Men kul var det ändå och när jag kom hem var jag både hungrig, svettig, trött och röd som en tomat i ansiktet. Min värdmamma som kom hem strax efter mig kollade lite konstigt på mig men låtsades inte som något först, men tillslut frågade hon försynt: "Emma har du varit ute i solen idag..?". Nä, idag var det inte mitt svenska pigment som gjort mig röd som en kräfta utan den spanska värmen i mördarbacken. 
          Tycker verkligen det är coolt här med kontrasterna i SanSe. Sanse (eg. San Sebastian de los Reyes) är en liten kommun som ligger norr om Madrid, i anslutning till den lite större kommunen Alcobendas (som jag har uppfattat det). Vi har både metro, buss och motorvägar som gör att vi lätt kan ta oss in till centrala Madrid. Om kvällarna hör jag dels ambulanserna från sjukhuset en bit bort, men även hundarna som skäller till varandra från de olika gårdarna. För på den norra sidan av Sanse möter man åkrar så långt ögat kan nå innan bergen tar vid. Mitt barrio (området där jag bor) är modernt, ungt och fullt med barnfamiljer. Landsbyggden är dess motsats och en stor kontrast. Här går det en tydlig gräns för på andra sidan av min löpslinga i den lilla parken finns där åkrar, hagar och gårdar. Det som utgör den stora kontrasten är att gårdarna är så pass urbana för att ändå inte ligga så avlägset. Man ser vindsnurror som liknar de från vilda västern-filmer, gårdarna är lite ruggiga med en träverandra precis som i den amerikanska södern och både hästar, hundar och får som springer fritt inne på tomten, och även ute på åkrarna. Eller ja, inte hästarna men fåren brukar beta där ute och övervakas och vallas då av en människa och dess hundar. Det är coolt att se, men jag kan inte riktigt förklara det. Det är iallafall inte som det jag är bekant med i Sverige. 
          På tal om hästar så drömde jag om BuRF i natt <3 Drömde att jag anmält mig till en hopptävling typ dagen efter att jag kommit hem från Spanien. Hade önskat Ceman men blev istället tilldelad en av de nya ponnysarna. Dock hade jag när jag kom bara sett att jag inte blivit tilldelad Ceman så jag trodde inte jag skulle starta alls men typ 30 minuter innan start upptäckte jag att jag skulle hoppa den nya. Blev till att göra i ordning fort som fan och värma upp i max 20 minuter innan det var dags. Vet dock inte hur det gick för min hjärna verkade inte klara av stressen och pressen och switchade därför över till en annan dröm. Tur det var en dröm för den sitsen skulle jag ALDRIG vilja befinna mig i. 
          Saknar hästarna så. Men om 2 månader och 4 dagar åker jag hem. Ska bli skönt faktiskt, att komma hem, och har bästa veckan att se fram emot direkt när jag kommer hem eftersom jag är anmäld till hoppläger på BuRF! Tänk vilken vecka, svensk sommar, vara med familjen, hästar på kvällen och sen god mat från Stig's Kitchen. Längtaaar! Men ja jag vet, ska ta till vara på tiden här. Vi har snackat om att åka till Toledo i helgen (en stad utanför Madrid), men det beror på vädret. Vädret blir bättre och bättre men det har regnat en hel del också nu. Börjar vänja mig vid maten och faktiskt tycka en hel del av den är ganska bra. Som jag sa igår börjar jag gilla det här med att äta kött utan typ potatis och sås. Det räcker gott med en god köttbit, lite kokt broccoli och stekt majs. Att spanjorerna äter så här tror jag har gjort att de är oerhört skickliga på att ta hand om köttet. Eftersom de äter det utan tillbehör typ så kräver det att det verkligen smakar gott och jag har faktiskt inte ätit en enda torr köttbit sen jag kom hit. Dessutom är det nyttigare, att skippa den fettiga såsen och alla överflödiga kolhydrater. Tycker inte man ska utesluta något helt men jag har en tendens att käka potatis och sås som om det vore godis...
          Denna kvällen blir inte lika rolig som igår kväll. Svävade på moln efter vinsten, tillsammans med alla andra Rojiblancos (röd-vita). På kvällen kunde man höra bilar köra och tuta och då kändes det såå häftigt att jag är här, mitt i det. Jag är i navet av atleti-älskandet och igår var det starkt. Segern var så härlig och på TV kunde vi se hur fansen på Estadio Vicente Calderón inte ville gå hem. De stod kvar och sjöng, hoppade och firade med laget. Min värdpappa kommenterade detta "Kolla de står kvar och firar, kolla så galna de är i sitt firande!". Även om jag inte kan uppfatta alla nyanser i språket än så tyckte jag mig ana en ton av att han var typ imponerad eller chockad över deras firande. Men det är klart - han är ju madridista. Antar att det är så det är att heja på ett plastlag utan hjärta. Jag älskar Atleti för det är en klubb med hjärta, som MFF. Till skillnad från Dani blev inte jag något vidare förvånad över deras firande på arenan. Jag var inte såå imponerad över stämningen. Jag är ju från Malmö. Så bortskämd man har blivit, vilket perspektiv man har fått nu på det här med fans och fans. Stämningen på Bernabeu när vi var och såg Real live var INGENTING, verkligen INGENTING mot stämningen på Malmo new stadium (som den så fint kallas när vi är ute på europaäventyr). Blev typ chockad över hur kasst stödet var på Bernabeu. Visst, folk skrek och hejade men där var ju inget hjärta. Det kändes mest som medgångssupporters. Men det blir väl så när hela klubben bygger på pengar och inte hjärta. Annat tror jag det blir när jag ska se Atleti på Estadio Vicente Calderón. 
          Nu ska jag se på svensk tv och sen sova. Ingen sovmorgon imorgon som jga annars har på fredagar för imorgon kommer två lärare från polhem och ska ha samtal med oss för att se hur det går och hur vi har det osv. Känns lite onödigt men ska ändå bli lite trevligt, kul att träffa Judith, min gamla spanskalärare som var så trevlig och söt. God natt!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 
 
en bild på "vind-snurrorna" som jag tänkte på och som finns här. Visst är det inte som i Sverige? Tog första bästa bild från google, hoppas ingen kommer på mig och stämmer mig eller något för det...
 

Kommentera

Publiceras ej