Hej och Hej då.
Nej jag skojade bara men det är typ så dagens inlägg blir för jag måste verkligen sova. Snabbt och effektivt. Sorry bloggen du får stå till sidan just nu för nu är dte fullt fokus på plugget. Har två prov denna veckan som jag verkligen vill maxa - spanska och matte. Eller okej, jag vill maxa spanskan och överleva matten med hyffsat resultat. Nästa vecka har jag dessutom tre inlämningar så det blir plugg, plugg, plugg denna veckan. Tur i oturen att jag fortfarande har lite efterslängar av min förkylning - kan inte träna = mer tid för att plugga. 
          I helgen blev det inte heller mycket uppdatering så jag kör en effektiv sammanfattning:
Lördag - Låg hemma hela förmiddagen eftersom jag var förkyld. Kände mig dock mycket bättre under dagen och begav mig relativt pigg till divan på eftermiddagen för att se Madrid-derbyt på montan med Nella och Sandra. Det var kul att se matchen där, käkade mina pommes som vanligt där, trevligt sällskap och bra match!! Det var ett tag sen jag verkligen satt ner och kollade fotboll så här så det var verkligen kul och skönt att ta sig tiden att göra det nu och det var en bra match tyckte jag! Atlético vann heheheh. Torres startade och gjorde bra ifrån sig <3333 Fick dock ont i magen när vi kom till montan och de eskalerade sedan under tiden när vi var där så när vi skulle gå hem kunde jag knappt gå och fick typ stappla fram. Det var övre delen av magen och inte blindtarmen - skönt ty det är typ min skräck att drabbas av. TACK till Nella och Sandra som följde mig heeela vägen hem till dörren! Kom hem och la mig i sängen och tillslut avtog det, tror det var typ luft i tarmarna eller något idk. 
Söndag - 30 år sedan Palme mördades och självklart (nörd som jag är) toppades veckans uppladdning med att detta blev en 100% Palme dag. Inledde morgonen med att se massa klipp från morgontv och diskussionsprogram om Palme. Begav mig vid strax innan 12 till Elsas metrostation, satte mig där utanför och läste min Palme-bok i typ en halvtimme innan hon blev klar. Vi tog renfen till Madrid. Där begav vi oss ut på vårt första mission: köpa en röd ros. Hade planerat denna dagen länge och en av sakerna var att jag skulle köpa en röd ros. Efter intensivt letande hittade vi ett torg där de såldes blommor, jag köpte min ros och sedan åkte vi finally till Usera. Vid Usera ligger Parque de Olof Palme, där hängde vi ett tag. Hittade typ en minnessten och lade min ros där (men tog tillbaka den sen heheheh, den var för fin för att lämnas där). Vi hängde ett tag i parken och tog ett par bilder, Elsa är också duktig på att fota och hade bett henne ta med kameran för jag behövde en ny proffebild till fejjan ;-) Käkade lunch spanish-time (16.00) på Burger King innan vi begav oss hem. Ägnade sedan kvällen åt att äta Galletas och se på bort klippta intervjuer från en Palme-dokumentär som svt sände på 10-årsdagen. Det blev en bra dag.
          Observera min profilbidl och hur jävla genomtänkt den är, har lyckats smyga in mitt nörderi så att det är såååå tydligt om man fattar men ändå sjukt osynligt om man ej vet, är så nöjd hahahah - hade planerat denna länge ska ni veta! Bilden är tagen i Parque de Olof Palme, den 28 februari 2016 (30 år sedan mordet, på dagen), jag håller i en röd ros - symbolen för socialdemokratin. Hahahaha om ni bara visste så nöjd jag är! Efter alla år som ganska ensam bland mina vänner om att ha de intressena som jag har så har jag blivit en jävel på att smyga in mitt nörderi lite då och då. Är folk inte intresserade av att lyssna på ens monologer om Olof Palmes farfar Svens karriär eller när jag snacka om FN:s organisation och uppbyggnad - då får man hitta andra sätt att få utlopp för sina inre nörderier. Typ så här, kommer vara sjukt nöjd, sjukt länge nu! ;-)
           Okej det blir inte mer än så här idag mina kära blogg-läsare (mamma, farmor...)! Skypeade lite med Webecca och Siwi idag kan jag klämma in btw, det var trevligt, saknar dem en aning. Måste sova nu om jag ska orka stiga upp i tid imorgon och kunna nyttja lektionerna till att plugga effektivt. Tengo que ser eficaz mañana.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 
 

28 Februari - 1986 & 2016.

Idag är det på dagen 30 år sedan Olof Palme mördades. 

Sveriges statsminister i sammanlagt 10 år. Partiledare för Socialdemokraterna i nästan det dubbla. Han beskrivs som en idealist & pragmatiker, en hjälte & en idiot. Han delade Sverige i för eller emot. Det är iallafall vad jag har fått berättat för mig, för jag - jag var inte född på Palmes tid. 

När jag var liten visste jag inte mycket om politik - som så många andra barn - ändå visste jag mer än de flesta jämnåriga. Jag tragglade mig igenom sydsvenskan på dagis och bad farfar sätta på nyheterna när jag fick välja tv-program. Det var inte mycket jag förstod och inte mycket jag visste om världen - men en sak visste jag: Palme, han ser man upp till, han var en god man som gjorde mycket gott för Sverige. Var jag fick den idén från vet jag inte, det var ingen som sa det till mig vad jag kan minnas. Men den där känslan grodde i mig, jag kände det inom mig att socialdemokratin var gott och Palme dess främste profil. Jag minns att jag tänkte detta, som barn, men jag kan inte för ett enda öre förstå eller dra mig till minnes var eller hur jag fått dessa tankarna eller idéerna. 

Men detta drogs jag med. Jag tog inga politiska diskussioner, jag vara bara barn. Jag visste inte mycket, jag vara bara ett barn. Men den känslan hängde kvar och uppfattningen om att Palme var en god man hängde även den med. Jag började med tiden måla upp en bild av Olof Palme som något slags helgon. Han hade blivit en så stor symbol för mig, för friheten och rättvisan - utan att jag egentligen visste vem han var eller vad han hade verkat för. Jag visste ingenting men ändå så visste jag. Jag växte upp och lärde mig mer och mer om samhället, världen och politik. Jag läste lite smått om Palme, han var ingen central figur i mitt liv då om ni fått den uppfattningen nu, det var bara det att jag tidigt hade en - för mig - klar bild av vem han var. Jag visste mer än tidigare men fortfarande inte mycket.

När jag var ca.13 år sa jag till min lärare ”Jag vill bli som Palme, antingen älskade man honom eller så hatade man honom.”, varpå hon svarade ett fundersamt, kanske tveksamt ”joo, jaa så kan det vara”. Vad hon menade med det vet jag inte. Jag menade att jag ville bli en politiker som stod för min sak och vågade säga även det som folk kanske inte tyckte om att höra - det var den bilden jag hade fått av Palme, jag hade väl läst det någonstans. Min lärares fundersamma svar tolkade jag som att jag hade sagt något fel, att jag hade en fel bild av vem Palme var. Jag hatade (hatar) att ha fel, att göra fel. Jag förstorar alltid upp mina fel och tänkte att jag nu framstod som okunnig, framför en människa som jag beundrade (beundrar och ser upp till än idag!) väldigt mycket. När jag gick hem från skolan den dagen ifrågasatte jag min bild av Palme för första gången på riktigt, kanske visste jag inte vem han var, vad visste jag egentligen? Jag var inte född på Palmes tid. Jag svor på att jag skulle läsa på och skaffa mig en bra och nyanserad bild av vem Palme var. Det hade sakta gått upp för mig vilken oerhört idealiserad och ofullständig bild jag egentligen hade av honom och därför svor jag på att jag skulle bli expert på hans person, liv och gärningar så att jag skulle kunna skapa mig en rättvis bild av honom.

Där började det. Sakta men säkert traskade jag djupare och djupare in i Palme-snåret som jag idag är fast i. Jag började läsa så smått, intresserade mig allt mer. Förra julen fick jag en bok i julklapp: ”Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme” skriven av Henrik Berggren. Det är den bästa boken jag någonsin har läst och därför är jag glad att jag 1 år senare fortfarande bara är halvvägs. Den är tung att läsa. Mycket innehåll, tung fakta, komplicerat språk, liten text på långa sidor. Det är ingen bok man tar sig igenom när man kommer hem trött i hjärnan efter en skoldag direkt. Jag läser den när jag inte har läxor, prov eller annat att tänka på - framför allt på lov. Den måste ha varit en dröm att skriva, iallafall om man är en nörd som jag är. Den snöar in på varenda detalj och tar dig med ända från hans farfars far till hans uppväkt, till hans resor i USA till hans tid som Erlanders lärling till när han väljs som partiordförande 1969… Längre än så har jag inte kommit. Jag vet fortfarande inte vad han gjorde med sin tid vid makten, men jag börjar få en bild av honom som person och varför han var, tyckte och tänkte som han gjorde. 

Jag är försiktig med att uttala mig om en helhets bedömning om vad jag tycker om Olof Palme som person och hans gärningar. Jag anser mig ännu inte har tillräckligt med underlag för att kunna ha en verkligen nyanserad bild av honom och jag tycker att han förtjänar mer än att bli en idealiserad symbol. Det lilla jag vet och den uppfattningen jag bär med mig från tidigare är att han var en stor politiker, talare och en opinionsbildare som inte tvekade inför att säga de saker som människor kanske inte alltid ville höra men behövde höra. Jag känner till några av de kamper han tog och hyser en stor respekt för dem, hur han tog kampen för folket i Sydafrika mot apartheid, hur han stod stadig i kampen mot kommunismen och hur han vågade säga ifrån mot stormakten USA som folk annars tippar på tårna kring. Även om jag när jag var barn inte visste mycket om livet, politik eller Olof Palme så tror jag att det fanns någon sanning i den bild av honom som jag hade. Många människor, inte bara i Sverige, ser honom som en symbol för godhet och känner att han tog kampen för dem. Det finns anledningar till att spår av honom idag finns världen över. Det finns anledningar till att det idag finns gator uppkallade efter honom över hela Europa, i Afrika, i Asien. Det finns en anledning till att jag idag, på hans dödsdag sitter i Parque de Olof Palme, i Spanien, i Madrid, flera tusen kilometrar från Sverige.

Nörd som jag har blivit har jag njutit de senaste dagarna av allt som skrivits i media och alla dokumentärer och arkivklipp som visats i TV. Tyvärr är det mesta om mordet. Mordet är det som intresserar mig allra minst av allt som har med Palme att göra. Ja, visst är det spännande och nervkittlande hur denna gåta förblir olöst, visst är det intressant att spekulera i alla möjliga teorier om vem det var som mördade honom. Det är som en tv-serie eller en kriminalroman - fast på riktigt! Eftersom det är en sådan gåta kommer det alltid väcka ett intresse bland människor och det kommer alltid, så länge det förblir en gåta, vara tacksamt att skriva artiklar om och göra reportage om. Unga idag vet vem han var tack vare mordet. Kanske är det bra på ett sätt eftersom hans plötsliga död gjorde honom till just en mystisk symbol för något och att det han verkade för under sin levnadstid har större möjligheter att leva kvar än för det politiker som saktar försvinner ur fokus. Tyvärr, tycker jag dock, att mordet har kommit att kraftigt överskugga honom som person. Det är mordet som har fått störst fokus och hans liv och gärningar förpassats till att bli bortglömt, idealiserat eller förenklat. Det positiva är dock att med tiden verkar fokuset sakta har fallit tillbaka på honom och fler och fler böcker går nu att finna som fokuserar på olika delar av hans liv, ur olika aspekter och perspektiv. Inte bara på mordet.

Så länge mördaren går fri eller är okänd, så länge mystiken kring mordet lever kvar, så länge kommer mordet även vara ett öppet sår i Sverige. Så länge kommer mordet överskugga personen och hans gärningar kommer få stå i skuggan för mordet och dess mystik. Jag tror det är precis vad mördaren vill. Självklart var det någon som inte tyckte om honom som mördade honom. Någon som inte höll med om hans värderingar och visioner och som knappast var nöjd med vad han åstadkommit under sin livstid. Denna människa vill väl då knappast att vi ska minnas och reflektera alltför mycket om vad Olof Palme egentligen gjorde för Sverige, för världen.

Idag, på dagen 30 år sedan mordet, är det många tankar som snurrar i min skalle. Jag tänker på vad han utförde, varför han utförde det men inte vad han skulle utfört om han inte mördats. Sådana spekulationer vilja inte ägna mig åt för vem är jag till att tro något om det. De som spekulerar i den frågan ser bara de svaren de vill se och skapar sig en egen sanning som inte alls behöver vara förenlig med Olof Palmes sanning. Att tänka ”om bara Palme hade levt…” anspelar åter igen på en idealiserad bild som jag undviker. Och att tro sig veta vad han hade sagt, gjort och stått för i dagens samhälle är omöjligt att veta. Samhället är så pass annorlunda idag att det blir bara gissningar och antaganden. Men med tanke på vad han stod för; "det får inte finnas vi och de - det finns bara vi." så tror jag att han hade varit en lika viktig röst då som nu i kampen för människors lika värde, i kampen mot rasism och i kampen för ett jämställt och jämlikt samhälle.

Det snurrar många ideologiska frågor i min skalle idag. Jag tänker på vilket samhälle som jag vill leva i och vara med att skapa för framtiden. Jag värnar om människors frihet. Frihet kan te sig på olika sätt och nås med olika medel men jag tror på den simpla idén att var människa förtjänar att leva ett liv i frihet. Frihet kan definieras olika beroende på vad man utgår från. I Indien kan det vara att motverka kastsystemet, i USA kan det vara att motverka den långt sprungna liberalismen som istället kommit att låsa många människor, men jag tror självklart även på den friheten att människor ska få vara med att skapa och forma sin värld, sitt samhälle. Yttrandefriheten är något som vi aldrig får sluta kämpa för, rätten att påverka i det håll man vill, tycka som man vill och kunna stå för det utan att vara orolig för att man ska bli skjuten på öppen gata. Eller knivhuggen i ett varuhus. Mordet på Olof Palme var en käftsmäll för Sverige, för yttrandefriheten. Man snackade om naivitet, att han gått utan vakter och att Sverige varit naivt och trott att ondskan inte skulle nå hit. Ännu mer naivt skulle jag vilja säga var mordet på Anna Lindh var. 17 år senare, med ett annat Sverige och med kunskapen och erfarenheten efter mordet på Olof Palme skedde det igen. Ännu en käftsmäll för yttrandefriheten. Två människor som nyttjat sin rätt att ha åsikter och driva dem för att de tror på dem, har mördats på grund av just detta. Jag är inte någon som sitter och gråter i första hand men att se bilderna från när Anna Lindh talar på Olof Palmes begravning är inte lätt att se. 

Jag var inte född när Palme begravdes, jag har bara sett klipp på den i efterhand. Jag var inte född när han valdes till partiordförande 1969. Jag var inte född när han förlorade eller vann sitt första val. Jag var inte född när han risades och rosades under sin tid vid makten. Jag var inte född när han mördades. Jag var inte född varken när Christer Pettersson dömdes eller friades. Jag föddes 12 år efter hans död och 71 år efter hans födelse. Jag kommer aldrig kunna ha en fast bild om vem jag anser honom vara. Men jag kan ha en uppfattning om hur jag tror han var, och det är den uppfattningen som jag kan göra mitt bästa för att vara så nyanserad som möjligt och så lik min bild hade varit om jag levt under hans verkningstid.

 När jag tvivlar ideologiskt eller tappar motivationen använder jag Palme som inspirationskälla. Han var en spännande person och det finns många klokheter att hämta ur hans tal. Jag låter mig inspireras av de goda gärningar han utförde för världen, de kloka reformer han genomförde i Sverige men lär mig av de misstagen som han även gjorde. Jag är ännu inte färdig med min bild av Olof Palme men det sitter än idag i ryggraden att se honom som en förebild, och magkänslan säger starkt att det är inte helt fel…

Vi ses igen, kamrater!

Emma Johannesson

 
 
          Jag är nästan friiiiisk! Känner mig jättemycket piggare idag och har nästan inte alls ont i halsen längre, mycket skönt. Har legat och lökat på mitt rum typ hela veckan så nu känner jag mig pepp på att göra annat, men är lite i ofas med mina kompisar som vanligt :p De har varit på äventyr hela veckan och verkar vilja ta denna helgen åt att plugga och vila, vilket jag redan fått nog av... Idag är det Madrid-derby. Real Madrid tar emot Atlético Madrid och jag är sååååå pepp!!!! Har taggat inför den i typ 2 veckor nu! Jag hoppas Torres får speltid för har ändå tyckt att han på G de senaste matcherna. Hoppas så klart att Atléti vinner, men magkänslan säger att Real vinner tyvärr. Vi ska förmodligen se matchen på montan och tomar algo. Inte så många av gänget som var pepp på det idag, vilket är förståeligt, så det verkar bara bli jag, Nella och Sandra på divan.
          Trots att jag mår betydligt bättre idag så sov jag inte så bra inatt. Vaknade till flera gånger under natten för att jag hade just ont i halsen och det störde andningen. Tillslut vaknade jag kl.5 och kunde inte somna om. Gick och fyllde på min vattenflaska och sedan lade jag mig i sängen och lyssnade på sommarprat - Karin Volo. Hon satt oskyldigt häktad i USA i nästan 4 år och berättade om det. Det var spännande och tillslut kunde jag somna om och vaknade vid halv 10. Käkade frukost till nästa sommarprat - Nisse Hellberg. Det var också intressant om än inte lika spännande eller så som Karin Volos var ;-). Men det var intressant på sitt sätt, vet inte mycket om honom men har växt upp med Vilmer X musik typ så det var kul att höra lite vem han är. Älskar sommarprat och brukar lyssna varje sommar, och när de är slut lyssnar jag på gamla från tidigare år. Igår lyssnade jag på Alice Teodorescu som var sjukt intressant och kul att lyssna på!! Lyssnade, kände igen och höll med henne på en del punkter, en del andra höll jag dekinitivt inte med henne men det var ett välgjort program och hon la upp sakerna intressant tycker jag då hon behandlade frågor som intresserar och berör mig. Hon är för övrigt från Rumänien men kom till Sverige som barn och växte upp i Lund. Hon är jurist, drömde om att bli diplomat och är ledarskribent och samhällsdebattör. Ni kanske förstår varför jag fann henne intressant att lyssna på? Tog med mig många tankar från det.
          Denna morgonen har jag tagit det lugnt sen jag vaknade. Käkade en god och stabil frukost, som jag alltid gör här. Kollade på lite morgonTV som självklart hade inslag om Palme. Har inte pluggat ett dugg för jag pallar inte. Käkade lite brunch med värdisarna där jag fick prova en massa olika typ patéer på vitt bröd. De var inte goda... Käkade dock två som var ätbara, en vegansk på aubergine och tomat och en annan gjord på gris som smakade leverpastej. Dani berättade då även vad korven jag åt förra helgen hos hans föräldrar innehöll. När han skulle göra det Gemma bara "nää berätta inte Dani! Emma du vill inte veta!!", det var typ grisblod. Blev ingen större chock eller trauma för mig. Visste ju att det var gjort av djur och då kände jag att vilken del av djuret det nu var spelade mindre roll eftersom att det ändå smakade relativt gott. Fast jag kan ju erkänna att jag är glad att det var grisblod och inte hjärna eller testiklar eller något sånt...
          Har sedan brunchen endast suttit och kollat på youtube-klipp. Typ när Piketty var med i skavlan och diskuterade med en norsk kapitalist. Har sett det förrut men var sugen på att lyssna igen, det var intressant, ni kan kolla på det HÄR. Sen har jag läst lite tidningar, scrollat på facebook och så vidare... Allt till ljudet av Chopins pianokompositioner. Äääääälskar Chopin!!! Asså jag hade lätt överlevt att bli inlåst, isolerad från omgivningen i en vecka typ om jag bara fick ha lite böcker (typ Palme) och Chopin! Om jag blir rik när jag blir stor ska jag ha ett rum som jag ska kalla biblioteket och där ska jag ha maaaaaassa böcker och ett fint piano, en skön fåtölj och ett skrivbord med pappe och penna. Sen ska jag leva i det rummet i evigheter och bara gå ut därifrån när jag ska ut på långa skogspromenader eller hänga med min hästar, hundar, katter och får som ska bo på min tomt. Drömliv!
          Åhhh vad jag saknar att spela piano!!! Trodde ju att jag skulle ha världens möjlighet för det här eftersom att det finns en musikprofil på skolan men det har ju inte blivit så... Ska nog kolla upp möjligheterna lite bättre efter lovet för abstinensen är tung nu asså! Saknar hästarna och ridningen också! Snackade med mamma om grupper och sånt i morse och gick in på BuRFs hemsida för att frossa i gamla bilder i Picasa-arkivet. Asså så mycket som jag har kollat på de bilderna där kan jag snart varenda bild utantill, vem som är med på den, i vilket sammanhang och bildtexterna. Siktar på att vara med på hopplägert i sommar. Hoppas jag får Ceeeeeeman <333
         Klockan har sprungit iväg nu måste jag nog göra mig iordning för ska gå till metron om typ 10 minuter och jag sitter i pyjamas....
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 korven...
Världens bästa häst.
Ingen är så rolig att susa runt med som Ceman - sjukt ball häst! Här klippte vi 1m på min sista ordinarie lektion innan jullovet.