I Torsdags pratade jag för första gången med min värdfamilj. Vi hade egentligen bokat att ses över skype kl.18 men p.g.a lite tekniska problem kom vi igång först vid 19.15. Det var verkligen jättekul att prata med dem och de är definitiv så trevliga och bra som jag föreställde mig innan. Vi pratade i totalt 40 minuter  - men som tur är inte på spanska! Jag var jättenervös inför det, vad jag skulle säga och hur det skulle gå med språket, men vi körde på engelska (ingen av oss är så värst bra på det så det kändes också skönt) så det gick bra ändå.
 
Att ha någonting att prata om var ingenting jag behövde oroa mig för. Vi pratade lite om det allmänna läget, vädret och sånt, sen om mina förväntningar och hur jag känner inför hela resan, de berättade hur de kände och litr hur det kommer vara. Vi pratade lite om hur rutinerna är där och sådant, typ skillnaderna mellan de spanska och svenska - de typ dog när jag berättade att jag stiger upp kl. 06 och fnissade en aning när jag sa att jag går och lägger mig vid 21-22 (de äter kvällsmat vid 23...). Jag har två yngre bröder i min värdfamilj och de hjälpte givetvis till med att driva samtalet, vi har fotboll som gemensamt intresse så det blev ganska snabbt snack om att jag skulle följa med på deras träningar och vilket lag som är bäst. Jag sa att jag håller på Atletico Madrid, vilket inte var så populärt... Men när jag nämnde att jag även håller på Malmö FF och frågade om de visste vilka de va blev det gladare miner och den yngste utbrast "Ja, vi vann över er med 8-0!! :D" vi bara "ja... vi försöker liksom glömma det där...".
 
   Mamma satt med och skypeade hela tiden men min bror, pappa och katt kom även de och presenterade sig. De visade mig även deras två katter och min katt fick "hälsa" på en av deras katter. Jag har dock iiingen aning om vad de heter... De sa de båda namnen men när jag försökte säga dem de bara "njaaaee... typ...", jaha okej får väl öva på det då... De reagerade även på att jag heter Emma Torres överallt (vilket är ett spanskt namn, jag är svensk och har skrivit under alla mail med mitt svenska efternamn) och undrade hur det kommer sig och hur jag uttalar det. Jag sa det då på svenska och ungarna börja skratta och härmade på grövsta skånskan jag någonsin hört en spanjor kunnat prata lol! Kan sammanfatta samtalet med en enda stor tumme upp! Jag längtar ännu mer till Madrid nu och det känns tryggt och roligt att jag hamnat i en så pass bra familj! Hoppas bara att jag överlever de sena kvällarna...
 
Nos vemos en Madrid!
 
Emma Torres
 
 

Kommentera

Publiceras ej