Nu är jag äntligen hemma i Sverige! I fredags var vi ute och åt med klassen på Ginos nära Sol vilket var jättegott. Vi satt där i 2-3 timmar, pratade, umgick och åt. Det delades ut medaljer gjorde av papptallrikar med "klassens...", jag blev "Klassens fotbollsfan" och på medaljen var en liten Torres-tröja ritad. Andra titlar var "klassens klumpeduns", "klassens fnitter", "klassens cava", "klassens Einstein" osv. Det var en jätterolig idé och bra gjort av initiativtagarna! När vi sedan skulle betala tog det en hel evighet, det gick sååå långsamt då vi var 30 pers och alla skulle betala var för sig. Jag och ett par andra var sist till att g och betala och då hade vi redan sagt hejdå till de flesta som gått vidare för att festa och sånt. När jag betalade hittade han som tog betalt inte min dricka på notan, han stod och letade hur länge som helst och fick klicka in på alla bord för att hitta det. Då förstod vi varför det hade tagit en sån jävla tid - han hade inte koll på läget. Det slutade med att han fick skapa en ny beställning på mig för att få med min fanta. När de tre efter mig sedan skulle betala klickade han bara på en knapp och skrev ut resten av det som fanns att betala och så fick en av de betala det och fixa det emellan varandra sen, för han hade stått där i 40 minuter och var trött på att ta betalt av oss. Så C-O fick lägga ut typ 700kr för det resterande, men de tre hade inte ätit/druckit för så mycket. När vi gick ut upptäckte vi att de hade fått andras drickor på deras kvitto också, de hade betalat för mycket. Först trodde vi att folk gått ifrån utan att betala och det ledde till en del sura miner, men alla verkade ha betalat för sitt och hade det på sitt kvitto så det verkar istället vara  han som tog betalt som klyddat till det. Det visade nämligen att Bella hade min fanta på sitt kvitto också, vi var alltså två pers som betalat för den drickan och så verkar vara fallet för mycket annat. Det tog dock ett tag att komma fram till att det var Ginos fel och vi hade inte ork eller lust att gå tillbaka och bråka, det var vår sista kväll, det tar mycket energi och tankekraft att diskutera på spanska. Istället skyndade vi oss till metron men vi var så sent ute så för att inte riskera att inte komme med sista metron när vi skulle byta så hoppade vi av efter ett par stationer och tog nattbuss hem. 
          Stod utanför lägenheten 01.45 och uttnyttjade då min sista kvart ute i San Sebastian genom att, när det inte körde förbi några bilar, sprang jag över och in i rondellen precis utanför lägenheten. Den har sett så mysig och spännande ut då den har buskar i sig så jag har alltid velat springa in och se hur det är där inne och det passade jag på att göra då. Så töntig jag är men jag är nöjd för det innabar att jag fått göra allt jag velat under min tid i Madrid/Sanse. Det finns säkerligen mycket mer att göra men jag känner mig nöjd nu.
          När jag kom hem ägnade jag ett par timmar åt att packa klart, packa ner de kläderna jag haft under dagen osv. Först vid 03.30 gick jag och la mig men somnade inte förrän vid 4. Vid 7 vaknade jag sedan, låg och drog mig länge, åt en sista frukost, klädde på mig, packade ner tandborsten och 08.30 kramade jag hejdå till min ena värdbror och åkte flygplatsen, fick skjuts av min värdmamma. Den andra värdbrodern sov hos sina abuelos så han får jag snacka med via skype sen, han hade tydligen ringt sin mamma på morgonen för att säga hej då till mig men då hade hon redan lämnat mig. När vi stod där på flygplatsen, jag hade träffat mina kompisar och jag och min värdmamma skulle säga hej då började jag gråta. Jag hade inte gråtit i skolan när vi sa hej då till lärarna, inte heller när vi sa hej då till kompisarna eller min värdbror, men min värdmamma grät jag för. 
          Vi checkade in (Bella hjälpte mig för jag är oerfaren flygare och fattade inte riktigt hur självincheckning funkar), gick till bagdropen där jag klarade vikten med 1kg (!!!!) marginal. De andra hade däremot övervikt så vi hjälptes åt att packa om. Min väska hade redan fått åka iväg alltså men jag hade plats i mitt hanbagage så jag tog lite saker i det och tillslut klarade även de vikten. Det tog alltså lite längre tid än tänkt + att vi innan vi checkade in stått och väntat på vissa som tydligen redan hade checkat in utan att berätta det. Vi fick handla med oss mat och gick bort mot vår gate. Insläppet startade direkt när vi kom dit pch vi gick in och satte oss. Nella, Elin och Bella satt på raden framför mig, jag hamnade ensam på raden bakom med en spanjorska som granne. Vi utbytte artighetsfraser när jag skulle hoppa in och sätta mig och det passade mig ganska bra att sitta själv där bak (med undantag för spanjorskan som satt vid gången), det var lugnt och skönt och jag hade gott om utrymme då mellansätet var tomt och jag kunde sträcka ut mig på snedden.
          När vi suttit där ett tag och planet fortfarande inte börjat röra sig vänder sig plötslig spanjorskan sig om till mig med telefonen i högsta hugg och frågar (på spanska) om jag pratar engelska. Ja det gör jag ju, hon behövde hjälp med att boka hotell i köpenhamn. Hon räckte över luren och jag började direkt översätta och försöka fixa till något. Pratade spanska med henne och engelska med hotellet, jag som "precis" lärt mig spanska och som alltid haft dåligt självförtroende i engelska satt nu där och pratade obehindrat på de båda språken. Det kändes riktigt coolt, jag som svensk med svenska som modersmål kan nu kommunicera bra på två andra språk och jag satt där och agerade tolk mellan två språk som inte ens är mina modersmål utan som jag har hunnit lära mig under mina snart 18 år. Mitt självförtroende sköt i höjden och det blev bästa tänkbara avslut av min tid i Spanien för strax därefter lyfte vi från spansk mark. 
          Flygresan gick snabbt och smidigt, lyssnade på poddar de två första timmarna sen hängde jag över till raden framför och snackade med Nella, Bella och Elin. Vi landade 14.35, gick av och mot baggagebandet. Där stod vi i nästan en timma innan väskorna kom. Tillslut kunde vi alltså säga hej då till varandra och gå ut mot ankomsthallen och träffa våra nära och kära. Min familj skulle egentligen komma och hämta mig men någon vecka innan hade hon skrivit och frågat om det var okej om min moster hämtade mig istället för hon behövde stå i kiosken för fotbollsklubben, jaja sa jag då jag först trodde det var i stallet och jag tycker bara det är kul att hon hjälper min älskade ridklubb. Så Zanna kom och hämtade mig, vi tog tåget till Hyllie där hennes bil stod. Genom passkontrollen på plattformen och när vi stod och väntade på tåget till Malmö stod ingen mindre än Bahrang Safari bakom oss. Jag kollade bak och tänke "vafan jag känner igen dig... är det inte..." Så såg jag att han hade en landslagsväska med numret 17 och en Basel (fotbollsklubb)-väska med initialerna BS. Japp det var han! Stod och velade om jag skulle be om autograf, selfie eller säga något, men jag sket i det. Nu hade jag sett honom och det räckte för mig, vetskapen att det var han. Han var på väg till Malmö för att han numera är en del av Malmö FF - välkommen him!
          Min lillebror skulle spela match med A-laget och jag var hiad att komma fram till fotbollsplanerna. När vi kom fram var dock matchen slut och istället tänkte jag springa dit och överraska mamma. Zanna var väldigt mån om att vi skulle gå dit tillsammans och sa "men jag kan väl få parkera bara? det går snabbt!". Inte snabbt nog så jag hoppade av i farten nästan och sprang till klubbhuset med min Sverige-flagga i högsta hugg. Sa hej till de jag mötte och när jag kom till kiosken och såg att mamma inte var där frågade jag var mamma var och alla svarade snabbt att hon var på ovanvåningen så jag sprang dit. När jag närmade mig dörren mötte jag ett par knattar som kollade på mig med en busig min. Precis innan jag öppnade dörren tänkte jag "shit tänk om a-laget har något nöte där eller så, jag vill inte störa" så jag öppnade dörren lite på glänt och skulle smyga in när jag såg en massa människor stå o stirra på mig, människor jag kände igen. Tog ett kliv in och då skrek alla "VÄLKOMMEN HEM", där var ballonger och någon blåste i en tuta precis brevid mig. Jag såg hela töntgänget först men ju längre jag kollade desto fler såg jag, alla mina kusiner, mostrar, morbröder, faster, farmor, mormor, mamma, pappa osv. Dom hade ordnat en överraskningsfest dom jävlarna och ni kan tro att jag blev överraskad. Den kvällen spenderade jag alltså med mina bästa vänner och hela familjen och släkten. Käkade smörgåstårta och prinsesstårta. Minglade runt och fick presenter. Sen kom min Mia också vilket toppade kvällen. Det var såå kul och mysigt - verkligen bästa sättet att välkomnas hem på.
          Tillslut åkte vi hem hem till huset och min katt. Min katt hade dock blivit sjuk så när jag mötte henne haltade hon fram och när hon såg mig jamade hon högt och gick fram till mig. Jag klappade henne och blev chockad av att känna hennes revben, höftben, ja alla ben i princip - hon hade blivit så mager. Det var en chock verkligen och det kändes inte som att det var min katt som kom gående. Det är först nu ett par dagar senare som jag har kunnat vänja mig och känna igen min katt igen, även om hon fortfarande är mycket dålig. Jag tror hon har kronisk borelia och grät en skvätt på kvällen för jag ville inte att hon också skulle dö, som min älskade häst dött precis när jga kommit ner till Madrid.
          Det är skönt att vara hemma men det kommer nog ta ett tag at vänja sig, jag säger perdon när jag stöter in i folk, hola eller buenas när jag hoppar på bussen och stannar upp en halv sekund varje gång jag ska gå ut från mitt rum "jag måste ha mina tofflor!". Jag gick aldrig barfota i Spanien, eftersom spanjorer inte gör det av gammal sed och vana, här i Sverige gör jag dock det. Det tog inte ens ett dygn sen hade min hy repat sig, den är inte alls lika fettig längre. Ni får höra mer om livet i Sverige senare, nu ska jag till stallet för andra dagen. Det är nu nästa del börjar av denna bloggen, jag ska upptäcka allt på nytt i Sverige och jämföra det med Spanien.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
Nu återstår det inte mycket... Imorgon är det skolavslutning. På lördag åker vi. Har packat hela eftermiddagen/kvällen och orkar verkligen inte skriva en massa så ni får nöja er med ett litet pott puri med bilder från min fantastiska resa!
 
Avskedsfesten med mina töntkompisar
på flygplatsen
när jag precis träffat chichu, vi blev dock inte bästisar direkt...
Sandra och jag promenerade i Moraleja, här ser ni vägen vi går varje dag och på andra sidan vid den röda stolpen är vår busshållplats
min älskade pålle lämnade jordelivet <3
lindrade hemlängtan med köttbullar på IKEA
skolmaten blev en chock :p
åkte på utflykt med värdisarna och fick prova på klassisk spansk mat
började träna fotboll i juventud sanse
upplevde Madrids nattliv med Nella och Frida
Lärde mig en massa nya verbformer, ord och uttryck på spanska
hade picknick i retiro
firade kinesiskts nyår
fick paket från sverige
stället som räddat min garderob här nere...
fick träffa Torres (nästan)
fick känna på den spanska solen
såg ÄNTLIGEN Torres live - största på hela resan vill jag påstå!
kärade ner mig i bergen
firade San Isidro
hängde med mina brorsor
Käkade Carcamusas i Toledo
Åkte linbana över floden Ebro
Njöt av Madrid, ensam
Hade picknick i min springa-park
upptäckte grannbyarna
Familjen kom på besök
Släkten kom på besök
Champions League final!
besökte Fuenlabrada - aka. Torres-town
Käkade en sista middag med hela familjen <3
åkte på utflykt till Segovia
Posade framför akvedukten...
... som romarna byggde för läääääängesen
Besökte Francos grav i Valle de los Caídos - kusligt
Sa hej då till El Oso y el madroño - Jag älskar dig Madrid!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 
          Idag var vi på Playa de Madrid - alltså stranden. Det låter kanske lite konstigt då Madrid ligger mitt på den iberiska halvön med långt till havet på alla möjliga håll och kanter. Men efter en bussfärd på 2 timmar upp till bergen kom vi faktiskt fram till en liten playa. Det var hur vackert som helst för uppe bland bergen fanns där då en stor flod eller sjö som kantades av lite sandstränder där man kunde ligga och njuta av solen. Tyvärr har det börjat gå ner i temperatur en aning då det ska komma in ett lågtryck imorgon vilket kommer ge temperaturer runt 20 grader bara resten av veckan. Men trots att solen inte sken fullt ut hela tiden, det blåste och vattnet var Lomma-kallt så var det huuuuur nice som helst. Jag har inget emot lite kallt vatten, det var uppfriskande och härligt så jag låg nog i ett par timmar totalt. Var nog definitivt den som var i vattnet mest för jag älskade det verkligen. Ett par hundra meter ut i sjön stack det upp ett översvämmat träd - det har regnat så mycket denna terminen att vatten nivån stigit avsevärt mycket - och de simmade jag ut till och runt flera gånger. Sista gången hade det blåst upp en aning och det var riktigt kämpigt, men jag tycker att simning är en riktigt härlig träninigsform. 
          Det är faktiskt en av de sakerna som kommer bli härligt med att komma tillbaka till Sverige - bada i Lomma; det lagom kalla havet som är helt naturligt till skillnad från den lilla poolen jag levt i här i Madrid. Folk som bor här brukar säga att en strand och hav är det enda som Madrid saknar men uppenbarligen har den även det - om än inte så nära... Blev en riktigt härlig dag och brände mig faktiskt inte i solen (till skillnad från vissa andra hehehe Nella) då jag smorde in mig ordentligt och låg mest i vattnet. Dock glömde jag smörja in mig i ansiktet och det var ju ovanför ytan för det mesta så nu ser jag ut som en tomat och mina värdbröder retar mig.
          Det som jag skrev med kompisarna i ett tidigare inlägg är helt lugnt nu. Jag tror att det är så här det är att umgås så pass tätt som vi har gjort i hela 5 månader. Vi har umgåtts i princip varje dag i 5 månader vilket har gjort att vi kommit varandra mycket nära, ibland lite för nära kanske. Det har gått i perioder allt. Ibland har man älskat vissa personer, sen har man inte gillat dem alls för att sedan hitta tillbaka till varandra. En sak som är säker är att jag har fått mig ett helt gäng super-vänner här nere vilket jag är otroligt tacksam för. Jag kunde verkligen inte önskat mig ett bättre gäng att åka ner till ett helt främmande land i 5 månader utan familjen med. Många av de som jag åkte ner hit med kände jag inte jättebra innan. Vi hade gått i samma klass i minst en termin, vissa 1,5 år, men jag hade inte umgåtts med några av dem (förutom Elsa och Sandra under höstterminen). Men alla dessa människor lärde jag känna under resans gång och det i sig har gett mig större och bättre självförtroende när det kommer till det sociala och skapa sig vänner. 
          Att umgåtts så tätt med många nya människor har lärt mig mycket. Jag har blivit varse om många sidor hos mig själv, bra och mindre bra. Börjat tänka på nya saker och se saker med nya ögon då de gett mig nya synsätt, åsikter och perspektiv. De har med alla sina olika intressen och kunskaper gett mig ett större register när det kommer till kunskap och samtalsämnen, väckt nya intressen hos mig och öppnat nya dörrar. Hela denna resan har varit lärorik i sig och att lära känna alla dessa nya människor har bidragit med en stor del av dessa lärdomar. Detta har varit riktigt häftigt, att ta mig ur min sociala-comfort zone.
          Tack till alla kompisar här nere för att ni har varit så bra. Det är framför allt de från Lund som jag har umgåtts med men det har varit oerhört kul att träffa, lära känna och umgås med de från övriga Sverige också. Det har varit riktigt coolt med alla dessa möten från alla möjliga delar av vårt avlånga land som bevisat hur oerhört rikt Sverige är. Vilken skillnad i dialekter, erfarenheter, liv, boende, miljö, skola, kultur osv. som det finns i vårt avlånga land har varit väldigt häftigt att uppleva - om än i andra hand genom alla dessa nya människor. Jag har fått höra hur livet ser ut i värmland, lärt mig att Skövde tydligen tillhör "södra Sverige" (allt är ju relativt hälsar skåningen) och förstått att alla stockholmare är inte dryga som fan.
          Det ska bli oerhört spännande att se hur det blir när vi kommer tillbaka till Sverige, och så småningom tillbaka till klassen på Polhem. Jag som tidigare typ endast umgicks med Rebecca och Siri i skolan har nu ca. 10 andra kompisar att sitta brevid och skratta med under både lektioner och lunchraster. Även Siri och Rebecca har varit iväg och upplevt förändringar på kompisfronten - hur kommer de förändringarna spela in? Kommer Madridarna hålla ihop eller blandas upp med Parisarna och Londonarna? Hur mycket har jag egentligen mognat som person - kan jag ha blivit för cool för töntgänget i Hjärup? (lol kommer aldrig hända - en gång tönt, alltid tönt).
          Oavsett vad som händer så är jag enormt glad att jag har lärt känna alla dessa människor och lärt mig en massa. Oerhört tacksam för detta. Tacksam för att ha med mig Nella hit som en trygghet från lilla hjärup, en kompis jag kunnat skratta med ena sekunden för att nästa snacka allvar med. Tacksam för att ha lärt känna Elin då jag aldrig har träffat en person som bryr sig om sin omgivning så mycket som hon gör och är en riktigt genomgod människa. Tacksam för att har lärt känna Dessan som jag aldrig umgåtts med tidigare, kanske inte heller umgått med mest här nere men haft mycket skoj med. Tacksam för att ha åkt hit med Klara som även om hon mest umgåtts med de andra icke-lundarna ständigt varit en frisk fläkt som bidragit med så väl glädje som kloka tankar. Tacksam för att ha lärt känna Johanna som är en mycket klok människa som jag önskar att jag fått möjlighet att umgås med ännu mer. Tacksam för att ha åkt hit med Sandra som mycket osjälviskt hjälpt till i alla möjliga situationer och är mycket lätt och rolig att umgås med (även om jag vägrar fler shoppingturer med dig...). Tacksam för att ha åkt hit med Elsa som jag kunnat bitcha mig med när jag inte haft min bror att prata med, som har förstått mig, skojat med mig och bara varit så bra som hon är. Tacksam för att ha träffat Jakob som många gånger räddat mig från min fotbollsabstinens och visat sig vara en mycket rolig människa. Tacksam för att ha träffat Frida som jag har skrattat galet mycket med, som har lärt mig om det här med att vara ute och ränna om nätterna och gjort ett tappert försök att lära mig flörta. Tacksam för att ha lärt känna Bella, en person som jag ALDRIG trodde att jag skulle bli så god vän med som jag nu har blivit, en person som har överraskat mig lite då vi inte umgått tidigare men visat sig vara en sjukt rolig, klok människa som jag har haft roligt med varje gång, som jag uppskattar att ha omkring mig, som lärt mig mycket nytt - ex. hur man ser att en väska är fake, olika märken men även som sagt flera nya sätt ha skoj på. Tack till er för detta äventyr, detta gjorde vi bra.
          4 dagar kvar till Sverige. Imorgon åker vi på utflykt till Segovia - spännande!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres