Idag bockade jag av ännu en redovisning. Det var dags för historian idag där uppgiften var att analysera en bild. Jag hade ett fotoporträtt från slutet av 1800-talet av en svart dressyrrytarinna. Analyserade hur hon framställdes, hur fotografen satt sin prägel, vad kameran betytt för såväl konsten som realismen och historiaskildringen, samt könsstereotyper historiskt och hur kvinnor resp. män brukar framställas på bild. Jag var jättenervös innan redovisningen då det kändes som att alla hade jättemycket och jag var inte alls säker på mitt material. Enligt en kalkylator skulle min text gå på mindre än 4 minuter, medan de andras var typ 7 minuter och den helst skulle vara 10 minuter. Men det gick bra när jag väl höll den, den blev typ 10 minuter med klassrumsdiskussion och det känns ganska bra.
          Fick tillbaka bedömning på min geografiredovisning och jag tror jag fick B vilket känns jättebra då det var ett lätt, snabbt och roligt arbete. Hade typ D i geografi på polhem men här har det gått ganska lätt att höja mig. Läraren har jag skrivit om innan att hon inte är så bra; kan inte sitt ämne, läser innantill och fokuserar bara på det man inte har med. Men nu mot slutet tror jag att jag har lärt mig henne så denna sista uppgiften gick bra och jag tycker det är kul att snacka med henne. Hon är väldigt ball, nästan som en kompis och vi har snackat mycket fotboll. Idag på en annan lektion var jag tvungen att gå ner till personalrummet och skriva ut lite papper och då satt hon där så det föll sig naturligt att vi snackade. Vi snackade Torres, min redovisning där jag hade med en låt om Zlatan (vi e från samma stad-låten från Blådårar 2) och EM. Lärarna har en tävling där de ska tippa matcher så hon visade mig planen för den. Det var kul att vara där nere en stund och där kände jag verkligen av det bästa med escandinavo.
          Jag har varit ganska missnöjd med lärandet här, varken fått med mig resultaten har det känts som eller förstått mig på lärarna. Men det som är mycket positivt är att man är så himla nära med dem. Vi är den enda gymnasieklassen, det är en liten skola och eftersom vi är här under lite speciella former utan vår familj blir de involverade i våra liv på ett helt annat sätt vilket gör att man kommer de närmare. Jag älskar det faktiskt, att kunna snacka med dem och skoja. Mycket mer personligt och bättre relation med de flesta än på typ Polhem där man verkligen är en i mängden.
          Vet att jag låtit mycket negativ om skolan här på bloggen så jag känner att det är dags att väga upp den bilden en aning för det finns verkligen positiva delar med den här skolan. Dessutom märker jag nu på slutet när resultaten summeras och betygen närmar sig att det faktiskt inte gått så dåligt som jag har trott (förutom matte). Livet känns så bra nu. Det är gott i Spanien och jag njuter av min tid här, men samtidigt kan jag se fram emot att det imorgon är endast 15 dagar kvar till Sverige - vilket är jättelite!
          Ikväll har jag gjort klar min koi-historia, ska bara göra en powerpoint till den också. Bara matte NP kvar på onsdag och en engelska komplettering sen är jag helt klar. Det är alltså typ bara nästa vecka kvar för sista vecka ska vi bara på utflykter hit och dit varje dag. Imorgon ska jag upp tidigt för att hinna springa innan skolan (det är för varmt för att gå att springa om eftermiddagarna här nu) så jag måste skynda mig lite nu om jag ska hinna packa väska, lägga fram kläder, borsta tänderna, tvätta ansiktet, köra min styrkeövningar och lämna in min svenska. Höres kanske imorgon, brukar ju vara svårt på fredagar. Imorgon ska vi in till Madrid, några ska pierca sig ännu mer och sen ska vi på ett litet konstmuseum.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

Kommentera

Publiceras ej