I lördags var det student på skolan. Detta året var det bara en tjej som skulle ta studenten, det blev firande och fest på skolan ändå men kanske inte som det brukar vara. Jag steg upp ganska tidigt på morgonen för att hinna med allt. Slängde ihop en frukost på ingenting då min värdpappa inte handlat hem varken frukt, havregryn eller bröd. Kvar fanns det alltså kakor och lite sallad. Slängde ihop en sallad och käkade den i lugn och ro. Jag hade planerat hela morgonen då det var viktigt att jag kom i tid till studenten - visste inte hur det hela skulle gå till och ville inte trilla in samtidigt som självaste studenten, det skulle vara pinsamt och skulle inte vilja stjäla fokus på något sätt. Skulle ta bussen 09.40 då vi skulle vara på skolan lite över 10. När jag sitter och käkar frukost, har ätit hälften, så kollar jag min mobil för första gången på hela morgonen och då ser jag i vår gruppchatt med klassen att någon läst att den 9.40 bussen inte går på helgen. Helvete, tänker jag och flyger upp. Slänger på mig kläder, lägger resten av frukosten i en liten matlåda, packar snabbt ihop min väska. Lyckas på 10 minuter gå från att sitta i pyjamas ganska nyvaken till uppklädd för student och ha packat väska, det var fan bra jobbat tycker jag. 
          Springer så fort jag bara kan till metron men har en back up-plan att ta taxi med Bella om jag inte hinner. Dock kostar det ju pengar så jag ville gärna hinna med metron - och jag hann med! Med 2 minuters marginal hann jag med en metro som skulle komma fram precis lagom för att hinna med den bussen som skulle gå 9.20 istället. På metron träffar jag snart flera av mina kompisar, vi sitter och snackar, jag bytar skor och mycket snart var vi framme på La Moraleja där vi skulle ta bussen. Börjar småspringa, vänder mig om precis innan rulltrappan och tänker "jag har väl inte glömt något nu?", springer vidare. Uppe vid spärren hittar jag inte mitt metrokort som ligger tillsammans med min mobil så får springa igenom bakom Bella. Uppe vid bussen hittar jag fortfarande inte kortet eller mobilen. Betalar kontant. På bussen får jag lite smått panik för jag hittar inte mobilen. Johanna och Jakob hjälper mig tänka var den kan ha tagit vägen och jag är ganska säker på att jag förlorat den på metron. Vänder upp och ner på hela väskan - ingen mobil.
          Jag tappar verkligen aldrig bort viktiga saker. Sist det hände var när jag var typ 8 år och glömde kvar min älskade Tamaguchi och min glasspeng på 20kr i Lomma. Sedan dess har jag verkligen inte slarvat bort eller glömt kvar något av värde. Jag har alltid stenkoll på allting även om jag ibland kan drabbas av stundens förvirring och inte minnas att jag har stenkoll på mina saker. Nu hade jag alltså i stressen och hasten förlagt min mobil med metrokort, gymkort och skolkort på den jävla metron. Jag som klarat mig undan att drabbas av den värsta stressen denna terminen och inte låtit den påverka mig så mycket att jag börjar göra dåliga saker och/eller glömma saker. Jag som är ganska lättstressad men lyckats hålla undan det hela denna terminen. Jag som kan vara lite av en tidsoptimist när jag ska iväg hade denna gång planerat med god marginal. Jag som klarat mig undan alla ficktjuvar i Madrid hela denna terminen, har alltid fickorna stängda, koll på väskan osv. och så med en ynka vecka kvar förlorar jag min mobil på metron. Helvete. 
          Nu i efterhand förstår jag ju att det inte är hela världen, det är en mobil som går att köpa ny och inga kort av värde i skalet. Men där och då gick det inte att tänka logiskt eller sunt. Jag fick panik över att ha förlorat något av det viktigaste i mitt vardags liv. I dagens samhälle är man ju mer eller mindre beroende av mobilen. Jag filmar mycket med den, mycket kontakt med vänner och familj  hemma i Sverige går via den, jag sköter min ekonomi genom den och har alltid med den. Mina nycklar och mobilen är de saker som jag ALLTID dubbelkollar så att jag har de med mig och i tryggt förvar. Då är det klart att jag tar det allvarligt när jag förlorar den, det är inga jävla solglasögon - som också går att köpa nya - utan min mobil.
          Eftersom vi var på väg till student var de flesta helt uppe i det, på skolan dröjde det flera timmar innan vi träffa lärarna, få vuxna som snackade svenska och ville inte heller stjäla fokus från studenten och hennes dag. Visste inte vad jag skulle göra - något som behövs spärras? Försökte få tag på mina föräldrar hur länge som helst via mina kompisars mobiler men det funka inte. Via Bellas mobil försökte jag ringa och smsa min mobil utan framgång. Tillslut fick jag tag på min moster som lugnade mig, sa att det var ingen större fara, hjälpte mig vad jag kunde göra - typ byta lösenord på instagram och så vidare - och hjälpte mig sedan få tag på pappa. När jag sen fått tag på Pappa också lugnade sig allt. Då förstod jag att det inte var så farligt och jag kunde njuta av studenten istället. 
          Det var kul att vara med om en student här, även om den var lite annorlunda då det endast var en person detta året. Först var det champagnefrukost med cava, körsbär och melon. Smakade den där cavan men jag står fortfarande fast vid att det finns inga äckligare dryckr än alkoholdrycker. Här i Spanien har jag smakat vin, cava, olika drinker, två shoter med olika smaker (bailey's?) och ingen av dem har smakat ens lite gott. Riktigt äckligt faktiskt och det har bara stärkt min vilja att aldrig syssla med alkohol. Mina kamrater däremot verkade gilla det och vissa blev ganska påverkade lol. Efter utspringet bjöds det på spansk tapas och vid 14-tiden åkte jag sedan hem. 
           På kvällen skulle alla mina kompisar ut på klubbar och barer. Efter studenten här brukar eleverna få förlängd utetid, från 2 till klockan 5. Jag stannade däremot hemma hela kvällen. Dels är jag inte 18 och sen har jag inte heller något falsklegg eller liknande och med tanke på att jag inte hade mobil hade det inte varit så kul att följa med någonstans, inte komma in och behöva åka hem utan mobil. Dessutom är det inget jag lockas så mycket av heller så orkar inte ens göra mig besväret att åka in och chansa på att jag kommer in och sedan behöva umgås med en massa berusade människor i flera timmar. Baserat på min erfarenhet är berusade människor ändå inte så roliga, mest jobbiga och ibland rent av dumma i huvudet.
         Jag stannade hemma med mina värdisar istället. Det var min värdbrors födelsedag så vi gick ut och åt lite tapas tillsammans och innan det låg jag i soffan och halvsov och kollade på Johan Falk på min dator. Så skönt att känna mig så pass hemma här nu att jag verkligen kan ligga och slappa i soffan utan problem. Startade upp min back up-mobil som jag hade med mig hit, min gamla iPhone 4, och som tur var hade den haft lite synkning med min mobil sedan tidigare så en del bilder gick att hitta på den. Det gjorde förlusten lite lättare då det jobbigaste nätan var alla försvunna bilder. Däremot var det bara en bråkdel av alla och tyvärr har jag inga videos kvar - vilket nästan är det roligaste då jag ändå fotograferar så mycket med min kamera annars. Dessutom känns det bara så jävla obehagligt att någon okänd människa alltså har min mobil nu. Jag har lås på den så det minsar risken att de kommer in på den vilket är skönt för vill inte att de ska komma åt allt innehåll på den. Min värdmamma hjälpte mig ringa till kundtjänst på metron för att se om den kommit in till hittegodset, de sa åt oss att ringa tillbaka dagen efter då allt samlas in under natten. Men när vi ringde igår hade den inte kommit in. Ska be henne ringa idag igen för säkerhetsskull, finns den inte där då gör vi en polisanmälan.
          Fan vad detta känns surt. Så nära slutet dessutom. Så jävla irriterande, har verkligen fått rabbla den där bönen "...acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan, förstånd att inse skillnaden.". Tror inte på någon gud med det där var ganska bra sagt, oavsett om det kommer från bibeln eller någon ickereligiös klok människa. Är dock såååå glad för att jag har världens bästa människor runt omkring mig. Mina kompisar som hjälpte mig; Johanna och Jakob på bussen, Bella och Sandra vars mobiler jag fick låna. Mina släktingar; när jag inte fick tag på mamma och pappa var första tanken att ringa mina mostrar och morbröder och tillslut svarade älskade Mickan som hjälpte mig och lugnade mig. De är guld värda mina mostrar och morbröder och längtar tills jag får träffa dem igen samt mina älskade kusiner <3 <3 <3
          Nu ska jag fortsätta försöka ta upp min relation med min gamla iPhone 4. Många gamla minnen från den, bl.a ligger det kvar en hel del foton från högstadiet vilket är såååå kul! Hörs sen!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

2 kommentarer

Rebecca

13 Jun 2016 21:14

Emchen whaaat? Bailey's kan det inte ha varit, det är jättegott, smakar som en slags kola! Kan förövrigt rekommendera Pina Colada, svingott och smakar liksom bara cocos och ananas ;)

Anonym

14 Jun 2016 20:38

❤️❤️❤️ Vi längtar efter dig! /hela familjen Nemeth

Kommentera

Publiceras ej