Ytterliggare en vanlig dag med lektioner, korridorshäng och bristande pluggmotivation de första 4 timmarna efter att man kommit hem från skolan. Sjukt oeffektiv idag efter skolan trots att jag tänkte vara effektiv. Det där med att vara effektiv är helt enkelt inte min grej alltså... Kommer jag någonsin lära mig det? Tvek...
          Hade både geografi och historia idag - de två lektionerna då jag har den läraren som jag inte tycker om direkt. Har nog skrivit om henne innan så det finns väl ingen anledning att jag ska upprepa mina klagomål och sänka henne ytterliggare. Hon är snäll egentligen, hennes undervisning är bara lite... bristande... För att hålla det kort kan man ifrågasätta planeringen ganska ofta och hur hon lägger upp lektionerna - allt grundar sig i att hon egentligen inte vet vad hon snackar om. Har aldrig mött en lärare som kan så lite om sitt egna ämne, hon står och läser innantill från en massa hemsidor eller från henne powerpoint (som är direkta urklipp från vår lärobok typ) varje lektion. Hon har blivit ett av mina störobjekt för jag tycker verkligen det är sååå störigt att hon inte vet vad hon snackar om och säger fel/ visar andra tecken på okunskap så ofta - hur ska jag kunna lita på henne då att jag lär mig rätt? Jag har hört henne säga så många fel/ inte kunnat svara på frågor/ visat andra tecken på okunskap så ofta att jag hela tiden ifrågasätter ALLT hon säger. Som sagt så stör jag mig på henne ganska mycket men jag har nu funnit en överlevnadsstrategi för detta! Varje gång hon säger något felaktigt eller tvivelaktigt antecknar jag det/fotar det och skriver en liten motbevisande kommentar. Där jag skriver vad som var fel och vad det rätta svaret är - sjukt tillfredställande! Sen sitter jag och skrattar åt det lite för mig själv. På så sätt behöver jag inte störa mina kamrater med min negativitet hela tiden och jag kan göra något roligt av det istället. Jag ska ta ett exempel:
  • Idag snackade vi om klimatavtal. Hon berättade att på mötet i Paris nu i vintras deltog 195 länder vilket är nästan alla i FN eftersom FN har typ 200 medlemmar. FEL. FN har 193 medlemmar + Palestina och vatikanstaten som har observatörsstatus, vilket resulterar i att det visst var alla i FN som var med vid mötet. 
  • Hon frågade sedan vad att "ratificera" betydde. Enligt henne betydde det att "verkställa" ett avtal. Kan tolkas som det men jag skulle snarare säga att "skriva under" eller "förpliktiga sig till att följa" ett avtal. 
Sjukt små saker. De spelar egentligen ingen större roll MEN det blir en liten tröst och en form av underhållning under hennes lektioner som tråkar ut mig något enormt. Man får ju göra det bästa av situationerna och det är det här som jag tycker är kul.
 
          Ett annat störobjekt jag har är min ena värdbror. Den yngre av dem är hur söt som helst och vi kommer jättebra överrens! Han är artig, trevlig och rolig. Vi brukar småsnacka lite och har ömsesidig respekt för varandra. Den andra däremot, den äldre... Jag förstår honom inte riktigt det är väl det och så är han betydligt mer barn än vad hans bror är. Han är galen i söt och fet mat vilket innebär att han nu vid maten drog av osten på nachosen värdpappan ställt fram och käkade bara den! Kvar var där lite chips till mig... Ibland på morgorna bara kollar han på mig och säger inte ens hej eller godmorgon han bara kollar på mig och sen stirrar bort. Ibland när han knackar på på mitt rum för att säga att maten är klar så bara stannar han upp och börjar kolla på mina saker och ska gå fram och pilla på saker. Och det här med att pilla... Han har händerna i byxorna heeeeela tiden - jag förstår ej grejen? Vi sitter och käkar så stoppar han ner händerna innanför byxorna, sitter och pillar lite och sen fortsätter han att äta. Observera att spanjorer ofta käkar med händer... Jag vet ej, jag kan inte riktigt förklara honom men med fler saker än det jag nämnt nu precis upplever jag honom som otrevlig och självcentrerad. Stör mig såååå!
          Men även om jag stör mig så går det att leva med de båda. Som sagt så gäller det att hitta sina knep, lägga fokus på de positiva sakerna och försöka ignorera allt det man stör sig på. Det finns såklart fler saker jag stör mig på både med värdisarna och med skolan men i det stora hela så älskar jag de båda. Skolan är så liten och mysig. Jag trodde inte det skulle vara en så stor skillnad att komma till denna lilla skolan men det är det verkligen! Man får en helt annan relation till lärarna och det är så skönt! Även om vi på en hel del lektioner är ganska många, som en normal stor klass så är det ju alla. Vi är inte fler än typ 35 personer på hela gymnasiet vilket är betydligt färre än Polhem som har ett par tusen... Lägg då där till att vi inte är full klass utan snarare halvklass, och ibland bara vi från Lund (11st) på vissa lektioner så förstår ni. Vi är ju också våra lärares enda elever, de har nog lite på högstadiet också men det blir ett helt annat klimat. De små grupperna gör att man känner sig tryggare och lugnare. Man känner alla och många av dem ganska väl vilket gör att jag känner att jag kan vara mig själv, jag är inte lika rädd för att göra fel eller höras på samma sätt. Det är sååå skönt. Bekanta ansikten hela tiden, äldst på skolan. Ingen man behöver ha orimligt mycket respekt för (som jag alltid har haft för äldre). Sen är det klart att eftersom det är en liten skola så har de inte samma resurser som Polhem t.ex. vilket kan göra det svårare för de elever som behöver mer stöd osv. Själv är jag den typen som gärna vill klara allt själv och oftast faktiskt gör det. Jag drar slutsatsen att livet här är bra.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
          Tillbaka till skolan igen. Det var väl som vanligt men oerhört kul att träffa alla igen efter 11 dagar ifrån dem. Alla hade varit med sina familjer, antingen här i Madrid eller åkt till dem i Sverige och det var kul att höra hur alla tyckte det var att få en känsla av Sverige igen. Att kunna slappna av på riktigt. Prata svenska med de en bor med, kunna vara sig själv helt, kunna fisa utan att skämmas var det någon som sa också hahahha. Trots att en kommit in i livet här nu så går en nog hela tiden lite på spänn utan att en tänker på det; vad säger dem nu? kan jag göra så här? vad tänker dem om jag gör så här? blir de sura om jag sitter på mitt rum hela kvällen igen med dörren stängd? Eller kanske framförallt - Är det någon hemma nu när jag kommer hem eller kan jag bajsa utan att bygga värsta ljuddämpningen genom att fylla toan med papper? Hahahahah seriöst!
            Att en bygger sitt liv här kommer nog i etapper, lite mer för varje vecka trots att en redan för en månad sen kände sig ganska hemma här. Snart hälften av tiden som gått. Denna veckan har vi varit här exakt hälften, och har därmed lika mycket kvar. Galet. Men jag tror nog att vi har allt det bästa att vänta. Jag tror att det är dessa kommande veckorna som kommer vara de allra bästa av vår vistelse. En känner sig hemma här nu, både med familjen och i staden och framför allt; VÄDERT!! Varit upp mot 20 grader både igår och idag. Gick till skolan i svarta jeans och en bomullsblus och jisses vad jag svettades så fort solens strålar nådde mig! Härligt, äntligen väder... (äntligen en doft av läder... snart allsvensk premiär och ingen himmel e så blå som min)
           Jag mår betydligt bättre idag om än fortfarande hängig. Energin tar slut ganska fort så det var tur det inte var någon längre skoldag idag. Första lektionen var idrott men där var jag ju inte med eftersom jag är krasslig. Har missat väldigt många idrottslektioner, har nog missat betydligt fler än vad jag har varit med på. Detta kommenterade även min idrottslärare idag och jag fick sjukt dåligt samvete... Men vad har jag kunnat göra? Kan ju knappast hjälpa att jag varit sjuk så mycket som jag varit, inte ens kunnat träna på min fritid ju så det är inte som jag maskar även om man hade kunnat tro det då jag har en bakgrund av idrottsskolk och hatar ämnet. Nej, jag har lagt av med det! Nu för tiden försöker jag ta tjuren vid hornen och hantera situationerna och jag vill inte att min idrottslärare ska tro att jag skolkar eller fuskar. 
          Sista lektionen var svenska. Där gick vi igenom satsdelar - IGEN... Var knappast pepp när läraren började skriva upp det på tavlan kan jag ju säga... Vi har gått igenom det säkert 4ggr under högstadiet och gymnasiet men det har aldrig blivit varken roligare, mer begripligt eller lättare. Idag var det nog dock sista gången jag behövde traggla mig igenom en sån lektion för nu - hör och häpna - tror jag faktiskt att jag kan det. Jag kan iallafall det vi gått igenom 100 gånger tidigare; plocka ut subjekt, predikat, attribut, predikativ, adverbial osv. Kanske alla de 100 lektionerna som man motvilligt har antecknat detta, och alla prov och förhör man har misslyckats på, har gett resultat nu - för plötsligt var det lätt. Jaha, det var väl på tiden, kan vi gå vidare nu och inte hålla på med den skiten nu?
          Efter skolan åkte jag, Elin, Nella och Dessan till IKEA! Dels skulle vi köpa nypon- och blåbärssoppa till Elsa som ligger hemma krasslig och har spytt, men jag tänkte även passa på att käka lite köttbullar. Alltså efter min svacka innan lovet då jag avskydde allt med Spanien har vinden nu vänt och jag älskar ALLT med Spanien istället! Vädert, värdisarna, mitt rum, vardagarna, staden Madrid, SanSe (orten jag bor i), musiken, livet - ALLT! ... förutom maten. Jag är ledsen spanien, alla spanjorer och övriga spanien-vänner men er mat är skit. Ja visst El Jamón må vara god och klart att nuí har mycket frukt och köttet är saftigt. Men er matkultur... Den får mig gråtfärdig. Maten är sååå viktig för mig, jag saknar dels mina gamla vanliga matrutiner med kvällsmat vid 18-ish och inte kl. 20 - det passar inte in i min vardagsrytm här? Men det största problemet är väl att jag helt enkelt inte klarar av maten här. De äter kött utan sås, smaklös soppa till allt, puréer var och varannan dag, allt är friterat och det luktar sött var jag än går. Ägg må vara goda, men jag gillar dem kokta inte i form av en omelett - förlåt! Förlåt alltså... Jag vill verligen tycka om maten här, jag VILL älska ALLT med Spanien! Jag provar allt som ställs fram på bordet och har släppt de flesta hämningar och fördomar vad gäller mat som jag har haft tidigare. Jag har verkligen öppnat mitt sinne och velat omfamna denna matkulturen varmt... Men det går inte. Kan de snälla sluta käka kakor och choklad till frukost? Kan jag snälla få lite pasta som inte antingen är dränkt i tomate frito (ketchup-ish) eller i ännu en smaklös soppa. Jag vill ha köttfärs i alla dess former, kokt potatis och fisk med sås. Jag har ätit mat från många andra länder och delar av världen - som jag gillat - men varför kan jag inte tycka om Spaniens mat?! Är det någon mat som jag verkligen VILL tycka om så är det ju Spaniens! Ack och ve... vad att göra mer än att följa sin kära mammas råd och bege sig till IKEA för att inta en stor portion köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. 
          Är det någon som läser detta som har en helt annan uppfattning av Spaniens matkultur, som blivit kär i maten här eller bara smakat en god rätt - ¡cuentame! Berätta för mig! Vad heter rätten? Vad gillar du mest? Berätta alla fördelar som du kan komma att tänka på! För jag vill kunna älska ALLT med mitt älskade Spanien...
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

Trodde jag glömt en banan i skåpet innan lovet... Men den fanns inte där?! Kan jag ha varit så smart att jag åt upp den innan ändå? 
Ikea <3333
Svensk mat (och godis) gör mig glaaaad

Vi lämnade elsas spy-dricka på säkert avstånd, ville inte bli smittade...
Hon var glad öndå! Krya!

          Varit hemma från skolan idag. Hade feber igår kväll och råkade säga detta till min värdpappa vid maten som direkt sa att då blir det ingen "cole" (skola) imorgon. Jag brukar ytterst sällan vara hemma från skolan och hade detta varit hemma i sverige och min mamma som sagt samma sak efter endast en feber-kväll hade jag förmodligen struntat i det och gått till skolan ändå dagen efter. Tycker inte om att vara borta från skolan. Men här är jag inte lika benägen att säga emot och trotsa så när han sa att det var reglerna på denna skolan - en feberfri dag innan skola - så sa jag bara okej och mejlade iväg min sjukanmälan. Men det var väl ganska bra att jag stannade hemma idag för jag behövde nog lite mer vila... Har ju en tendens att inte vilja just vila när jag är sjuk och det kan bidraga till att mina förkylningar alltid blir så jävla långdragna och sega. Men det är ju såååå tråkigt att vila!
          Hade ändå lite dåligt samvete i morse när jag piggnat till lite över att jag stannat hemma. Vi skulle skriva uppsats på engelskan och matten ville jag inte missa inför provet nästa vecka. Men jag har turen på min sida idag verkar det som. Skrev till mina kamrater för att höra mig för om vad jag missat och de svarade att engelskan blev inställd och på matten räknade de bara på utan lärare - för han var också sjuk. Bingo! Missade alltså inget utan kan vila vidare med gott samvete. Gick ut och gick en runda vid svensk lunchtid (12), dels för att jag behövde frisk luft men också för att jag legat och degat på mitt rum i 4 dagar och städerskan kunde inte komma till här igår så jag gav mig ut så hon kunde komma till, annars hade jag fått vänta på tömd papperskorg, tvättade kläder och bytta sängkläder till på Torsdag. Det var skönt att komma ut och vädra näsan lite. Gick en ny runda, som visserligen inte var så lång men jag gick sjukt långsamt, satte mig på en bänk då och då och filosoferade med lite svensk radio i lurarna. Kom tillbaka ungefär vid spanish lunchtime (14) till ett städat och fint rum. Förstår ni en sådan lyx att ha städerska? Men det känns fan lite galet att en annan människa - som inte är min mamma - städar efter mig, diskar mina tallrikar och tvättar mina kläder. Får ganska ofta lite dåligt samvete när jag lämnat skit efter mig för inte ska hon väl behöva ta min skit. 
          Utöver den promenaden och den efterföljande duschen då jag blev fett svettig av bara det lilla, så har jag inte gjort något denna dag. Legat i sängen och kollat lite kriminalare, käkat upp det sista av min svenska köttfärssås och övat 20/97 glosor som vi inte ens har som läxa (bra prioriteringar?). Har funderingar på att gå och köpa lite godis, detta tror jag ändå är den sista förkylningen på ett tag nu så förhoppningsvis kommer jag kunna träna mycket från och med nu och då gör inte lite extra godis något. Men i så fall måste jag sticka nu. De har bytt låset på dörren in till legenhetshuset och jag har inte nyckel till det så om jga ska gå någonstans måste jag vara tillbaka innan portvakten slutar för dagen (när nu det är?) så att han kan öppna åt mig. Pallar jag? Tveksamt. Käkar nog upp mitt marabou som familjen köpte med sig istället. Har tidigare levt stenhårt efter devisen "den som spar den har", men börjar sakta men säkert släppa det en aning för visst ska det även va gött o leva? (annars kan det kvetta...). Håll tummarna för att jag får god kvällsmat idag och att jag blir frisk snart. Känner mig betydligt bättre men man ska ju inte ropa hej... Ska försöka plugga liite till, sen blir det choklad och morden i sandhamn.
 
Nos vemos en Madrid