Tillbaka till skolan igen. Det var väl som vanligt men oerhört kul att träffa alla igen efter 11 dagar ifrån dem. Alla hade varit med sina familjer, antingen här i Madrid eller åkt till dem i Sverige och det var kul att höra hur alla tyckte det var att få en känsla av Sverige igen. Att kunna slappna av på riktigt. Prata svenska med de en bor med, kunna vara sig själv helt, kunna fisa utan att skämmas var det någon som sa också hahahha. Trots att en kommit in i livet här nu så går en nog hela tiden lite på spänn utan att en tänker på det; vad säger dem nu? kan jag göra så här? vad tänker dem om jag gör så här? blir de sura om jag sitter på mitt rum hela kvällen igen med dörren stängd? Eller kanske framförallt - Är det någon hemma nu när jag kommer hem eller kan jag bajsa utan att bygga värsta ljuddämpningen genom att fylla toan med papper? Hahahahah seriöst!
            Att en bygger sitt liv här kommer nog i etapper, lite mer för varje vecka trots att en redan för en månad sen kände sig ganska hemma här. Snart hälften av tiden som gått. Denna veckan har vi varit här exakt hälften, och har därmed lika mycket kvar. Galet. Men jag tror nog att vi har allt det bästa att vänta. Jag tror att det är dessa kommande veckorna som kommer vara de allra bästa av vår vistelse. En känner sig hemma här nu, både med familjen och i staden och framför allt; VÄDERT!! Varit upp mot 20 grader både igår och idag. Gick till skolan i svarta jeans och en bomullsblus och jisses vad jag svettades så fort solens strålar nådde mig! Härligt, äntligen väder... (äntligen en doft av läder... snart allsvensk premiär och ingen himmel e så blå som min)
           Jag mår betydligt bättre idag om än fortfarande hängig. Energin tar slut ganska fort så det var tur det inte var någon längre skoldag idag. Första lektionen var idrott men där var jag ju inte med eftersom jag är krasslig. Har missat väldigt många idrottslektioner, har nog missat betydligt fler än vad jag har varit med på. Detta kommenterade även min idrottslärare idag och jag fick sjukt dåligt samvete... Men vad har jag kunnat göra? Kan ju knappast hjälpa att jag varit sjuk så mycket som jag varit, inte ens kunnat träna på min fritid ju så det är inte som jag maskar även om man hade kunnat tro det då jag har en bakgrund av idrottsskolk och hatar ämnet. Nej, jag har lagt av med det! Nu för tiden försöker jag ta tjuren vid hornen och hantera situationerna och jag vill inte att min idrottslärare ska tro att jag skolkar eller fuskar. 
          Sista lektionen var svenska. Där gick vi igenom satsdelar - IGEN... Var knappast pepp när läraren började skriva upp det på tavlan kan jag ju säga... Vi har gått igenom det säkert 4ggr under högstadiet och gymnasiet men det har aldrig blivit varken roligare, mer begripligt eller lättare. Idag var det nog dock sista gången jag behövde traggla mig igenom en sån lektion för nu - hör och häpna - tror jag faktiskt att jag kan det. Jag kan iallafall det vi gått igenom 100 gånger tidigare; plocka ut subjekt, predikat, attribut, predikativ, adverbial osv. Kanske alla de 100 lektionerna som man motvilligt har antecknat detta, och alla prov och förhör man har misslyckats på, har gett resultat nu - för plötsligt var det lätt. Jaha, det var väl på tiden, kan vi gå vidare nu och inte hålla på med den skiten nu?
          Efter skolan åkte jag, Elin, Nella och Dessan till IKEA! Dels skulle vi köpa nypon- och blåbärssoppa till Elsa som ligger hemma krasslig och har spytt, men jag tänkte även passa på att käka lite köttbullar. Alltså efter min svacka innan lovet då jag avskydde allt med Spanien har vinden nu vänt och jag älskar ALLT med Spanien istället! Vädert, värdisarna, mitt rum, vardagarna, staden Madrid, SanSe (orten jag bor i), musiken, livet - ALLT! ... förutom maten. Jag är ledsen spanien, alla spanjorer och övriga spanien-vänner men er mat är skit. Ja visst El Jamón må vara god och klart att nuí har mycket frukt och köttet är saftigt. Men er matkultur... Den får mig gråtfärdig. Maten är sååå viktig för mig, jag saknar dels mina gamla vanliga matrutiner med kvällsmat vid 18-ish och inte kl. 20 - det passar inte in i min vardagsrytm här? Men det största problemet är väl att jag helt enkelt inte klarar av maten här. De äter kött utan sås, smaklös soppa till allt, puréer var och varannan dag, allt är friterat och det luktar sött var jag än går. Ägg må vara goda, men jag gillar dem kokta inte i form av en omelett - förlåt! Förlåt alltså... Jag vill verligen tycka om maten här, jag VILL älska ALLT med Spanien! Jag provar allt som ställs fram på bordet och har släppt de flesta hämningar och fördomar vad gäller mat som jag har haft tidigare. Jag har verkligen öppnat mitt sinne och velat omfamna denna matkulturen varmt... Men det går inte. Kan de snälla sluta käka kakor och choklad till frukost? Kan jag snälla få lite pasta som inte antingen är dränkt i tomate frito (ketchup-ish) eller i ännu en smaklös soppa. Jag vill ha köttfärs i alla dess former, kokt potatis och fisk med sås. Jag har ätit mat från många andra länder och delar av världen - som jag gillat - men varför kan jag inte tycka om Spaniens mat?! Är det någon mat som jag verkligen VILL tycka om så är det ju Spaniens! Ack och ve... vad att göra mer än att följa sin kära mammas råd och bege sig till IKEA för att inta en stor portion köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. 
          Är det någon som läser detta som har en helt annan uppfattning av Spaniens matkultur, som blivit kär i maten här eller bara smakat en god rätt - ¡cuentame! Berätta för mig! Vad heter rätten? Vad gillar du mest? Berätta alla fördelar som du kan komma att tänka på! För jag vill kunna älska ALLT med mitt älskade Spanien...
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

Trodde jag glömt en banan i skåpet innan lovet... Men den fanns inte där?! Kan jag ha varit så smart att jag åt upp den innan ändå? 
Ikea <3333
Svensk mat (och godis) gör mig glaaaad

Vi lämnade elsas spy-dricka på säkert avstånd, ville inte bli smittade...
Hon var glad öndå! Krya!

Kommentera

Publiceras ej