Ett spanskaprov avklarat. Det gick bra, hade något litet fel men det kändes bra och jag tycker mig skymta den där uppflyttningen nu, den är nästan inom räckhåll. Blev klar med mit svenskatal idag också. Skickade in till min lärare och hon ska återkomma med feedback imorgon sa hon. Det känns bra för de andra av mina klasskamrater har knappt börjat med det. Tror även jag nu är klar med min geografanalys, ska fila lite i helgen sen lämnar jag in på måndag hade jag tänkt. Har jag tur i helgen kan jag även skriva vidare en hel del på min kultur- och idéhistoriaanalys om romarna på den iberiska halvvön. Det känns skönt att jag börjar se ljuset i tunneln när det kommer till de större uppgifterna. 
          Dock blev det ett litet bakslag idag både gällande självförtroende och stresshantering. Har matteprov imorgon ju. Samt spanskauppsats och hörförståelse. Grejen med matten är ju att jag låg före mina kamrater innan lovet och hade stenkoll på allt! Jag klarade alla de svårare uppgifterna lätt som en plätt. Tyckte mig förtjäna en liten vila från matten under lovet men sen när jag kom tillbaka till skolan fattade jag plötsligt ingenting. Nu fattar jag det mesta ändå men det är en logaritmlag som jag inte får kläm på, jag förstår den i teorin men kan inte använda den så fort det inte står typ exakt som i formelbladet. Ber till (icke-existerande) Gud att just den lagen inte blir så central på morgondagens prov. Godkänd blir jag, men som sagt vill jag gärna ha ett C, det känns tveksamt.
          Pluggade en del idag när jag kom hem från skolan och hade bra flyt med matten tills jag insåg det att jag fortfarande inte fattade den lagen. Ringde Elsa i panik på skype och hon lyckades förklara en uppgift och lite om lagen så jag fattade det lite (TACK!!) men jag känner inte att det är tillräckligt etsat i hjärnan för att jag faktiskt ska kunna det, jag förstår det knappt. De andra uppgifterna flöt dock på och de andra lagarna har jag stenkoll på inför imorgon. Tappade dock all motivation och glädje när jag fick mail från min lärare i historia. Fick tillbaka analysen vi skrev från ett tag sen och hon totalsågade den. Eller nä det gjorde hon inte men det är så jag upplever det för jag var faktiskt nöjd med den men ändå nådde den inte ända fram. Dessutom hackar hon på den delen jag var som säkrast på. Hon säger att det är irrelevant när jag tolkar just den biten som det mest centrala i detta arbetsområdet?! Jag förstår verkligen inte henne. Jag förstår varken henne när det kommer till hennes kommentarer på uppgiften eller hennes sätt att undervisa. Nu kanske jag ska vara lite försiktig med vad jag skriver, eftersom att det är lite i affekt. Hon är hur trevlig och rolig som helst som person men jag tycker inte om hennes sätt att undervisa. Hon känns grymt okunnig. Powerpointarna som vi ska anteckna från är bara urklipp från boken typ, de är oorganiserade och flera av dem överflödiga. På lektionerna står vi mest och stampar på samma ställe om irrelevanta och outvecklande saker. Flera av sakerna hon gör eller säger känner jag allt som oftast att jag hade lätt kunnat göra det mycket bättre eller att jag vet mer om ämnena än vad hon gör. Sjukt frustrerande eftersom att jag ändå är tvungen att ha någon slags onödig respekt för henne och hennes "kunnande" bara för att hon har en titel som "lärare" och är äldre än mig. Det kryper i kroppen på mig på lektionerna och helst vill jag bara be om att få slutfrågan för arbetsområdet, ta min bok, dator, block och pennor och gå och sätta mig och lära mig själv typ för det hade varit fan så mycket effektivare och mer utvecklande. Sånt här gör mig så jävla skoltrött och jag vill bara ut från skiten. Observera att detta inte är något tomt klagobrev skrivet av fega händer bakom en skärm - flera av dessa sakerna har jag redan tagit upp med henne, diskuterat och ifrågasatt men det har inte lett till mycket. Dock är det en liten tröst att det nya arbetsområdet verkar gå bättre, för nu jobbar vi i par och står själva för lärandet - Tack (icke-existerande) Gud!
          Dagen idag har varit typ matsatsen till dagarna nyligen gångna. Då har jag känt mig tacksam, pepp och studiemotiverad. Nu vill jag mest spy på både matteboken, spanskaboken och typ alla ämnen i allmänhet. Det blir ju knappast bättre av att jag ännu inte vågat träna något efter min förkylning. Är så försiktig när det kommer till att träna i samband med sjukdom och vill gärna vänta ut det tills jag är 110% kry, men det går ju inte alltid. Se förra terminen, då var jag ju halvsjuk non stop. Nu måste jag komma ut för känner mig så irriterad och lättstött just nu. Kanske kan förklara känslorna jag presenterat tidigare i inlägget, men de är icke till att förminska för det. 
          När det är så här tardigt i allmänhet trabbas jag av en vag hemlängtan, iallafall idag. Saknar mina lärare där hemma på Polhem, saknar fredagsmyset hemma med familjen - även om jag har både Geisha och Skavlan blir det inte detsamma - saknar att kunna cykla till och från skolan på 20 minuter, saknar faktiskt min bror en aning - för jag har nu blivit varse om att han är ganska mogen, iallfall om man jämför med min ena värdbror här... -, saknar min katt som är betydligt klokare, mysigare och respekfull än katterna här, och så saknar jag min häst. När jag släppte allt plugg på grund av stress och prestationsångest la jag mig på sängen och ville bara somna eller gå under jord. För att fly verkligheten lade jag mig och kollade på lite gamla bilder, några från i somras när jag var med min häst. Oj vad jag saknar honom. Kommer jag verkligen aldrig få träffa honom igen?
          Helg snart. Tack (icke-existerande) Gud för det! Behöver göra något annat än att ligga hemma och plugga. Är i starkt behov av lite BuRF-energi just nu men får nöja mig med Madrid-energi. Någon BuRFare som läser detta möjligtvis? Hur är det? Står alla hästar kvar i samma boxar som i början av Januari? Något spännande som hänt? Let me know, har abstinens här nere i söder. Familjen kommer om 2 veckor och då ör jag även ledig för påsklov #klivklivöverlev
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 
 
Här poserar han med den lila grimman som jag köpte för ca. 10 år sedan till min första sköthäst/kärlek - Julie Toftekaer. 
(P)älsklingen

1 kommentarer

Anonym

04 Mar 2016 07:48

Hallå du glömde skriva att du saknar din mamma //hälsningar från en trogen läsare ;)

Kommentera

Publiceras ej