Jag är tillbaka efter en välbehövd semester av bästa sort. Jag har haft påsklov, och har fortfarande egentligen, och inte pluggat en enda minut. Jag har varit ledig, njutit av Madrid - med min familj! Jag har med dem upptäckt de saker som jag ännu inte upptäckt, visat dem de sakerna som jag redan upptäckt och ville att de skulle se och haft tankarna på allt annat än plugg och blogg hela veckan. Skönare än väntat, oerhört välbehövt. 
          Förra fredagen kom min familj hit till Madrid och för första gången på 2 månader fick jag träffa dem. När jag på lördagen satte mig på tåget för att åka in och träffa dem kändes allt precis som valnligt men ändå så konstigt. Jag har skapat mig ett liv här i Spanien, en vardag i Madrid (eller egentligen San Sebástian de los Reyes som orten heter där jag bor - men det är ju faktiskt la comunidad autonoma Madrid!). Det där tåget har jag åkt många gånger förut och det känns helt naturligt att ta mig dit. Sverige kändes sjukt avlägset. Hur skulle jag agera när jag träffade min familj? Skulle jag krama dem eller skaka hand? Vad skulle vi prata om? Hur umgås vi? Hur ska jag bete mig med dem? Lite så snurrade frågorna och tankarna i mitt huvud. Det låter säkert heeeelt konstigt att jag skulle ha glömt hur det är att vara med min familj och det var säkert bara som min hjärna flippade lite inför tanken att träffa dem igen. När vi väl sågs kramades vi och pratade som aldrig förr med varandra, allt var som vanligt. Men det var fortfarande så att de tankarna fanns där innan och jag kommer inte glömma dem för det var en mycket märklig känsla att känna sig så distansierad från sin egna familj. Jag har ju aldrig varit ifrån dem mer än 5 dagar typ. 
          Men det blev, som sagt, precis som vanligt ganska snabbt. Efter att ha bott med två bröder som är 9 respektive 11 år i 2 månader hade jag byggt upp en bild av min bror som jättemogen osv. Den bilden bröts ner ganska snabbt igen och det tog kanske ett dygn sen var vi tillbaka till att tjaffsa. Men det är lugnt, det kan vara ganska kul det med. Deras hotell låg sjukt centralt - precis granne med Plaza Mayor - vilket underlättade många utflykter. Det vara bara att ta hissen ner och så var man mitt i Madrid-vimlet. Det var kul att ha familjen här för att dels visa vilket land, vilken stad, vilken kultur det är jag lever i. Få någon utomstående som kunde hålla med mig om att Spaniens matkultur är ganska kass alltså, inget i min smak iallafall. Det var skönt att kunna gå med mamma och spy skit över varje litet hak med pommes, vitt bröd och andra friterade saker - det ultimata av allt detta: Bocadillo de calamares. Vi käkade istället en stadig frukost om morgnarna på hotellet och stod oss på det till på kvällen. Då skiftade vi mellan baguetter (med sallad i!), wok och annat smått och gott. 
          Det var kul att få höra vad de tyckte om allt, man fick lite nya perspektiv på vissa saker, uppmärksammade en del man inte sett förr och fick medhåll om hur konstiga spanjorer kan vara ibland. Det sista var särsklit skönt eftersom att dagarna innan familjen kom hade jag haft en riktig svacka i mitt förhållande med Spanien. Jag var så trött på spanjorer och allt som hade med landet att göra. Jag har drömt om detta landet sen jag var liten och levt i den drömmen fram till förra veckan då det var som ett uppvaknande. Vafan det är ju inte så bra som jga tänkt mig... Vardagslivet är inte så mycket mer spännande än hemma (observera: VARDAGSlivet), jag kan fortfarande inte prata flytande spanska och framförallt: Vad är det för jävla skit-matkultur de har i detta landet?!?! Hade käkat kass/äcklig mat flera dagar den veckan - både i skolan och hemma - vilket blev droppen som fick bägaren att rinna över. Både nyförälskelsen och smekmånaden i vår relation, Spaniens och min, var över och verkligheten började göra sig påmind på ett oerhört jobbigt sätt. Jag ville inget hellre än att leva ett Svenskt liv igen, jag ville inte hem till Sverige men jag ville ha min svenska familj vid mig, mina lärare från polhem, hästarna, mattiderna, mitt hem men framför allt: MATEN!!!
          Därför har den gågna veckan varit ett sådant skönt andhål. Jag har fått lagom av Spanien, och som den svensk man är så är ju lagom alltid bäst. Jag har turistat och fått se de bästa delarna av min stad, jag har käkat mat jag tycker om och valt själv, jag har varit med min familj.
Här kommer en TOP 5 för denna veckans upplevelser:
  1. Pulsen. Har inte varit bedveten om vilken oerhörd puls det finns i denna stad. Jag kommer ju från landet och är ytterst sällan inne städer, förutom när jag cyklar till skolan i Lund eller går på MFF-match i Malmö. Allt med storstadslivet här i Madrid har varit helt nytt för mig och därför har jag väl inte haft några perspektiv på vilken stor stad det egentligen är. Detta blev jag varse om nu och pappa, som har sett betydligt fler städer än jag har, sa det hela tiden: "Vilken jävla puls". Det var folk ute hela tiden. Folk var på väg någonstans, pratade, umgicks, var på väg igen. Hela tiden i rörelse, intensiv rörelse men även spanjorernas mañana mañana-tempo
  2. Fotbollen. Så, check på den. Nu har jag sett fotboll i Spanien, i Madrid. Det är ett måste i livet och nu har jag äntligen gjort det. Det var visserligen Real Madrid vi såg, vilket är långt ifrån mitt favoritlag, eller ens ett lag jag tycker om MEN det är ett jävla lag, en jävla klubb, en jävla arena. De har superstjärnor man ser på tv (eller ok har faktiskt sett dem i Malmö också but still), en helt enorm arena och en historia (och nutid) fylld med trofféer och massvis av pengar. Det var häftigt att uppleva, både matchen (mot Sevilla) och Tour Bernabeu.
  3. En ny syn på staden. Från templo de debod fick vi ta del av fetaste utsikten över staden. Man såg över casa del campo, alla förorter, kvarter och enda bort till bergen. Vilken stad. Den är så häftig, det räcker med att man går en liten avstickare från huvudstråken med alla tursiter så kan man hitta en egen liten oas. Man säger att man ska ut och gå en liten runda så slutar det med att man är ute i flera timmar för här finns hela tiden nya saker att upptäcka. Nya vråer, nya torg, nya höjder. Vi besökte de flesta turistattraktioner, som slottet, plaza mayor, saluhallen San Miguel osv. Men de bästa delarna var de man hittade själv, de ställen där man var ensam med en massa spanjorer och inte bara turister. Det är då man får lära känna staden på djupet och det är jag nu ett steg närmare
  4. Retiro i solsken. Vi hade jävligt mycket otur med vädret de första dagarna eftersom det pissregnade var och varannan timme. Men i slutet av veckan fick vi se en skymt av vad Madrid har att erbjuda när den är på bästa humör. Vi gick i solsken och sommarvärme flera timmar i Retiro parken. Jag har besökt den förut men jag fick en ny bild av även den. Helt enorm.
  5. Min familj och Sverige. Är halvvägs genom min vistelse här i Madrid nu men har redan lärt mmig uppskatta vad jag har där hemma på ett helt nytt sätt och fått nya perspektiv på livet. Borta bra men hemma bäst. Jag vet att man inte ska längta, framförallt inte om man befinner sig där jag är just nu, men jag ser ljust på den dagen jag kommer tillbaka hem. Jag kommer uppskatta allt lite mer då. Jag älskar Sverige. Jag älskar min familj. 
Förutom alla minnen och härliga tider med familjen i veckan, tar jag även med mig en snorig och go förkylning. Tack för den broder. Hann träna ordentligt 4 ggr sen var det dags igen alltså. Ligger snorig och hängig i min säng och tycker lite synd om mig själv. Jag vet att jag har sagt att jag tyckte det var ganska nice att vara förkyld på sportlovet, men detta lovet hade jag faktiskt tänkt göra annat än ligga i sängen, har inte motivation att plugga hela dagarna som då. Ska gå ut och få i mig lite mat nu. Värdisarna är hemma igen från deras semseter på solkusten. Det blev två sjukt härliga dagar ensam hemma här och som jga har njutit, men nu är det tillbaka till livet i Spanien på riktigt igen. Värdisarna köpte innan lovet hem en massa mat till mig så jag kunde stå mig i veckan och jag önskade hem ingredienser så att jag kunde laga svensk mat. Blev dock så att jag var med min familj lite mer än jag först tänkt så nu har jag 1 liter köttfärs att äta upp... Önska mig lycka till. På återseende.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 

Kommentera

Publiceras ej