Ytterliggare en vanlig dag med lektioner, korridorshäng och bristande pluggmotivation de första 4 timmarna efter att man kommit hem från skolan. Sjukt oeffektiv idag efter skolan trots att jag tänkte vara effektiv. Det där med att vara effektiv är helt enkelt inte min grej alltså... Kommer jag någonsin lära mig det? Tvek...
          Hade både geografi och historia idag - de två lektionerna då jag har den läraren som jag inte tycker om direkt. Har nog skrivit om henne innan så det finns väl ingen anledning att jag ska upprepa mina klagomål och sänka henne ytterliggare. Hon är snäll egentligen, hennes undervisning är bara lite... bristande... För att hålla det kort kan man ifrågasätta planeringen ganska ofta och hur hon lägger upp lektionerna - allt grundar sig i att hon egentligen inte vet vad hon snackar om. Har aldrig mött en lärare som kan så lite om sitt egna ämne, hon står och läser innantill från en massa hemsidor eller från henne powerpoint (som är direkta urklipp från vår lärobok typ) varje lektion. Hon har blivit ett av mina störobjekt för jag tycker verkligen det är sååå störigt att hon inte vet vad hon snackar om och säger fel/ visar andra tecken på okunskap så ofta - hur ska jag kunna lita på henne då att jag lär mig rätt? Jag har hört henne säga så många fel/ inte kunnat svara på frågor/ visat andra tecken på okunskap så ofta att jag hela tiden ifrågasätter ALLT hon säger. Som sagt så stör jag mig på henne ganska mycket men jag har nu funnit en överlevnadsstrategi för detta! Varje gång hon säger något felaktigt eller tvivelaktigt antecknar jag det/fotar det och skriver en liten motbevisande kommentar. Där jag skriver vad som var fel och vad det rätta svaret är - sjukt tillfredställande! Sen sitter jag och skrattar åt det lite för mig själv. På så sätt behöver jag inte störa mina kamrater med min negativitet hela tiden och jag kan göra något roligt av det istället. Jag ska ta ett exempel:
  • Idag snackade vi om klimatavtal. Hon berättade att på mötet i Paris nu i vintras deltog 195 länder vilket är nästan alla i FN eftersom FN har typ 200 medlemmar. FEL. FN har 193 medlemmar + Palestina och vatikanstaten som har observatörsstatus, vilket resulterar i att det visst var alla i FN som var med vid mötet. 
  • Hon frågade sedan vad att "ratificera" betydde. Enligt henne betydde det att "verkställa" ett avtal. Kan tolkas som det men jag skulle snarare säga att "skriva under" eller "förpliktiga sig till att följa" ett avtal. 
Sjukt små saker. De spelar egentligen ingen större roll MEN det blir en liten tröst och en form av underhållning under hennes lektioner som tråkar ut mig något enormt. Man får ju göra det bästa av situationerna och det är det här som jag tycker är kul.
 
          Ett annat störobjekt jag har är min ena värdbror. Den yngre av dem är hur söt som helst och vi kommer jättebra överrens! Han är artig, trevlig och rolig. Vi brukar småsnacka lite och har ömsesidig respekt för varandra. Den andra däremot, den äldre... Jag förstår honom inte riktigt det är väl det och så är han betydligt mer barn än vad hans bror är. Han är galen i söt och fet mat vilket innebär att han nu vid maten drog av osten på nachosen värdpappan ställt fram och käkade bara den! Kvar var där lite chips till mig... Ibland på morgorna bara kollar han på mig och säger inte ens hej eller godmorgon han bara kollar på mig och sen stirrar bort. Ibland när han knackar på på mitt rum för att säga att maten är klar så bara stannar han upp och börjar kolla på mina saker och ska gå fram och pilla på saker. Och det här med att pilla... Han har händerna i byxorna heeeeela tiden - jag förstår ej grejen? Vi sitter och käkar så stoppar han ner händerna innanför byxorna, sitter och pillar lite och sen fortsätter han att äta. Observera att spanjorer ofta käkar med händer... Jag vet ej, jag kan inte riktigt förklara honom men med fler saker än det jag nämnt nu precis upplever jag honom som otrevlig och självcentrerad. Stör mig såååå!
          Men även om jag stör mig så går det att leva med de båda. Som sagt så gäller det att hitta sina knep, lägga fokus på de positiva sakerna och försöka ignorera allt det man stör sig på. Det finns såklart fler saker jag stör mig på både med värdisarna och med skolan men i det stora hela så älskar jag de båda. Skolan är så liten och mysig. Jag trodde inte det skulle vara en så stor skillnad att komma till denna lilla skolan men det är det verkligen! Man får en helt annan relation till lärarna och det är så skönt! Även om vi på en hel del lektioner är ganska många, som en normal stor klass så är det ju alla. Vi är inte fler än typ 35 personer på hela gymnasiet vilket är betydligt färre än Polhem som har ett par tusen... Lägg då där till att vi inte är full klass utan snarare halvklass, och ibland bara vi från Lund (11st) på vissa lektioner så förstår ni. Vi är ju också våra lärares enda elever, de har nog lite på högstadiet också men det blir ett helt annat klimat. De små grupperna gör att man känner sig tryggare och lugnare. Man känner alla och många av dem ganska väl vilket gör att jag känner att jag kan vara mig själv, jag är inte lika rädd för att göra fel eller höras på samma sätt. Det är sååå skönt. Bekanta ansikten hela tiden, äldst på skolan. Ingen man behöver ha orimligt mycket respekt för (som jag alltid har haft för äldre). Sen är det klart att eftersom det är en liten skola så har de inte samma resurser som Polhem t.ex. vilket kan göra det svårare för de elever som behöver mer stöd osv. Själv är jag den typen som gärna vill klara allt själv och oftast faktiskt gör det. Jag drar slutsatsen att livet här är bra.
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

Kommentera

Publiceras ej