Kom för en stund sedan hem från restaurangen där vi (min värdfamilj och jag) käkade kvällsmat idag. Gemma drar till Mexico imorgon för att jobba där i tills på måndag och därför ville hon käka gott med oss alla idag. Vi gick till London, restaurangen som jag verit med dem en gång innan och ätit hamburgare. Tog en hamburgare även denna gång och den var god med undantag för att det var jättemycket karameliserad lök på vilket gjorde hamburgaren alldeles för söt för min smak. Men fick goda, hemmagjorda pommes till se det var lugnt - älskar ju pommes!
          Restaurangen ligger inte alls långt ifrån oss, kanske 5 minuters gångväg och denna gången gick vi faktiskt. Förra gången tog vi bilen och Gemma lobbade för att vi skulle göra det även idag men Dani protesterade, det är ju inte alls långt. Jag håller med honom, hemma i Sverige hade vi inte ens drömt om att ta bilen den distansen. Det var mysigt att gå för det skapade möjligheter för att prata mer så jag och Gemma snackade om skolan och mat. Hon sa bl.a att hon undvek italiensk mat - trots att det är hur gott som helst - för det är inte bra att käka mat med mjöl i. Det där är såå typiskt spanskt. ALLT här är märkt om det är utan gluten, t.o.m livsmedel som mjölk som vad jag vet inte brukar innehålla gluten... Men det är en stor grej med gluten här i spanien då de tror att det är vad som gör dem tjocka. Frågar ni mig så behövs det dock ingen större forskning på varför spanjorer går upp i vikt, det kan till och med jag berätta för dem. Ett förslag skulle jag säga är att tagga ner med oljan en aning så att inte all mat som steks snarare blir friterad (allt här är typ friterat).
          Det är intressant nu när jag har varit här ett bra tag att jag verkligen kan se dragen i den spanska matkulturen och se vad som egentligen är typsikt i Spanien. En av sakerna är att man med svenska ögon inte tycker att de äter fullvärdiga måltider. Det är alltid något som saknas och för det mesta är det kolhydraterna då måltiderna oftast är typ en köttbit (dränkt i den olja som blivit kvar i stekpannan efter stekning, det räknas som sås för dem) och sen en liten soppa brevid. Får ytterst sällan pasta och har nog bara fått potatis (som inte varit friterad) två gånger här hemma sen jag kom hit. Ris däremot gillar dem och någon gång har jag fått ett stekt ägg bara och en stor jävla tallrik fylld med ris. Detta ska då helst dränkas i så mycket tomate frito (spansk ketchup som är lite sötare tycker jag) som möjligt. Jag skulle så gärna vilja banka in i deras huvud att det går faktiskt att äta mer kolhydrater än vad de gör, typ genom att koka potatisen istället för att fritera den så sänker man onyttgheten en aning. Att inte käka söt jävla yoghurt till efterrätt varje dag är även det ett tips, eller typ att skippa kakorna och chokladen till frukost. 
          Något som den spanska maten dock ska ha cred för är det fina utbudet av salladstillbehör. Får alltid färsk tomat, gurka, sallad av alla dess sorter, broccoli, blomkål, morötter och framför allt oliver till varje måltid, såväl i skolan som hemma. Det ÄLSKAR jag! Dessutom utgöt baljväxter en stor del av den spanska maten så det underlättare ju en hel del om man vill göra det vegetariskt. 
          Men ibland blir jag lite förundrad över spanjorernas syn på det här med kost, kanske framför allt mina värdisars. Idag när vi satt på restaurangen pratade min bror om allt möjligt och nämnde vid något tillfälle öl och andra drycker. Då sa min värdpappa att det är bättre att dricka öl än läsk, för läsk innehåller socker vilket öl inte gör. Ännu ett exempel på kulturkrock då detta är precis tvärtemot den inställningen jag har växt upp med. Jag tog även ett steg emot att bli mer spanjor idag då jag gjorde min egna alkoholdebut. Ofrivilligt dock. Beställde in efterrätt, en sorbet (trodde jag). Den kom in i ett högt glas och var väl lite rinnigare än jag tänkt mig. När jag smakade den kände jag direkt att den smakade bajs, riktigt äcklig var den och hade en smak jag inte känt förr men av någon anledning kopplade till vuxna. Trots att jag inte gillade den drack jag upp den för ville inte vara oartig. Lämnade lite på botten och Gemma frågade då om jag tyckte om den, "njaa sådär" svarade jag. Hon tog mitt glas, smakade och rynkade på näsan. Dani sa "ja det var nog lite alkohol i den..." varpå Gemma svarade "Lite?! Det smakade ju bara alkohol!". Så jag hade alltså fått i mig ett helt glas alkohol. Min värdbror utbrast "VA?! Men du är ju inte 18?!", Dani däremot sa bara "Nu kommer du sova gott i natt" och så skrattade han och berättade mer om drycken. Hur den görs, vilka olika sorter det finns och vad den används till - han kan så mycket!
          Så där mycket mysigare har det dock inte känts sen jag drack den (kanske för att det var ganska lite men ändå). Och inte var den god heller, alkohol smakade snarare skit rent ut sagt och ju mer jag stöter på och bekantar mig med alkohol desto mindre blir min lust att prova. För mig framstår det fortfarande som helt sjukt att min värdpappa kunde sitta och uppmuntra sina söner till att bruka droger, som han ju gjorde när han sa att det är bättre att de dricker öl än läsk då alkohol är en drog. Men å andra sidan är socker det också och det är jag ju själv ganska beroende av. Därför har jag nu bestämt mig för att dra ner på sockret kraftigt när jag kommer hem. Jag ska även helt avstå från mat som McDonalds i all framtid. Detta eftersom när jag en gång ifrågasatte en kompis hur hon kunde fortsätta dricka alkohol när hon vet hur dåligt det är och hon svarade "men du vet hur dåligt snabbmat är men ändå fortsätter du äta det". Hon hade så rätt i det så och därför blir det min nästa bojkott.
          Annars då? Hade NP spanska idag vilket gick bra, visste inte att jag skulle ha det idag men det är skönt att ha det avklarat. Hade även redovisningi geografi som gick bra. Redovisade om Malmö vilket var kul så klart, har njutit när jag jobbat med detta området och jag blev riktigt nöjd med presentationen. Sista delen av redovisningen presenterade jag vilken nytta Sverige och Europa kan tänkas dra av Malmö och jag avslutade med att säga något i stil med "...men det är inte bara Skåne, Öresund, Sverige och Europa som har glädje av Malmö. Människor från hela världen har glädjts och fortsätter glädjas av en viss Malmö-produkt..." och så spelade jag upp låten "Zlatan & Jag (e från samma stad)". Det var kul!
          Efter skolan satt jag Nella och Elin och pluggade på starbucks och sen kom även Bella och Frida. Detta innebar min tredje fika där i hela mitt liv. Tycker inte att det är något speciell men lite innan vi skulle dra kom en ur personalen ut och bjöd på mini-drickor (gratis) som smakade karamel typ - gott!
          Nu måste jag sova allstå... Lite för sent även denna kväll. Endast ca. 18 dagar kvar till Sverige med maten, hästarna och rutinerna. 
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
          
          Från en CL-finalförlust till en annan... I Lördags förlorade som sagt Atléti (men det har vi väl skrivit klar om vid detta laget nu? :( ) och idag är det exakt 37 år sedan Malmö förlorade sin CL-final. Då hette det Europacupen för mästarlag, men det är samma turnering typ fast med annat namn. Man kan se det som en förlust, men det är orättvist tycker jag och väljer istället att minnas det för vad det var och fortfarande är - den största bedriften av ett svenskt fotbollslag någonsin!
          Malmö FF är som sagt laget i mitt hjärta sen födseln och det var kanske just med 79-resan/-laget som mitt riktigt stora intresse tog fart. Hade läst en bok om detta nämligen och i skolan skulle vi göra en bokredovisning. Jag hade noll idéer för hur det skulle gå till och gick runt hemma och var frustrerad och arg. Var 11 år och aldrig gjort något tidigare, funderade på ett tråkigt collage när pappa föreslog att jag kunde ju mejla någon från MFF. "Kan man verkligen det?" frågade jag. "Varför inte? Det värsta som kan hända är att du får ett nej, och vad gör det?" svarade pappa. Sagt och gjort, pappa hjälpte mig att maila Staffan Tapper som var kapten under finalen 1979, fortfarande jobbade inom mff och även hade jobbat som lärare tidigare. Jag bjöd in han till att medverka vid min redovisning, han nappade och tillslut kom den där dagen för redovisning. Jag var inte så nervös, det var mer alla runt omkring. Däremot visste jag inte vad jag skulle göra, jag var inte ens 11 år och visste inte hur sånt funkade. Kunde inte ens fixa kaffe till honom när han kom för jag visste inte var det fanns och min lärare hade fullt upp med att lugna mina klasskamrater som var helt uppspelta över att få träffa en mff-stjärna - de blev dock lite besvikna när de såg att han var typ 60 bast, och inte en av dagens stjärnor...
          Redovisningen var väl inte så bra, men det var sjukt kul att göra och jag tror att både jag, mina klasskamrater, lärare och kanske framför allt Pappa tyckte det var kul. Efter det projektet började jag min 79-resa, jag blev en riktig nörd och gav mig fan på att jag skulle få alla autografer på tröjan jag fått av Staffan. Kämpar med den fortfarande men det går lite trögt och om några år börjar väl de gamla hjältarna falla av pinn, sorgligt nog. Det jag lärde mig av den resan med redovisningen är dels vilken jävla prestation av mff det var att komma till den finalen, vilket coolt lag det var! Men den kanske största lärdomen var just det pappa sa: "Det värsta som kan hända är att du får ett nej, och vad gör det?". Det bär jag med mig i allt jag gör sedan dess och det bäddade för att jag lyckades frå PRAO på både min favoritradiokanal när jag var 13 år och dessutom året efter lyckades få en intervju med min favorit mff-spelare vid den tiden (Jasmin Sudic) inne på swedbank stadion. Det var något av det coolaste jag har gjort. Jag var så nervös, hade mailat hit och dit med mffs presschef och fick sen sitta inne på swedbank stadion och intervjua en av mina idoler. När intervjun var klar klev jag ut ur konferensrummet och sprang in i tränaren för laget vid den tiden - Rikard Norling. Vi mossade som om det var standard att vi sprang in i varandra, men jag var bara en liten 14-årig tjej med stort himmelsblått hjärta som gick på moln och uppfyllde en av mina drömmar. Allt detta ser jag alltså att 1979 lagt en grund till för mig och det är det coolaste i svensk fotbollshistoria. 
          När vi ändå håller på och snackar om fotbollsdrömmar så träffade min bror Zlatan idag. Han hade tydligen delat ut reklam vid stadion där en landskamp skulle spelas och plötsligt kom hela laget, och zlatan sist. Om jag förstod det rätt frågade Zlatan hur läget var osv. Jag är lite avis ska jag erkänna. Får kanske slänga iväg ett mejl och be om en intervju med honom också? ;-)
          Idag har jag varit pluggeffektiv. Skrivit klart svenskan (vetenskaplig rapport om synen på homosexualitet i Sverige under 1900-talet). Diskussionen är dock inte så bra än så jag har skickat iväg den till ett par vänner för att få lite feedback så får vi se vad jag kan göra åt den. Känns skönt att vara klar iallafall. Nu har jag bara koi-historian att skriva klart och matte NP att plugga inför. Hade muntligt Samhäll idag vilket gick helt ok, tycker det är lite svårt med muntligt. I veckan har jag även muntligt spanska, redovisning i geografi och historia. En riktig helvetesvecka alltså, men jag har planerat bra denna gång och är därför inte stressad. Förutom inför NP matte som jag känner mig körd inför. Pluggar och pluggar men det går inte, känns som att jag har glömt allt från både denna och förra terminen. Men jag tänker att jag gör mitt bästa, mer än så kan jag inte göra. Och jag får absolut inte låta mig slås ner av att det inte går bra i pluggandet nu för det är en vecka kvar till NP, läget är som det är och ger jag upp nu kommer jag inte kunna stå för mitt dåliga betyg. Om jag däremot verkligen gör mitt bästa nu så finns det ju verkligen inget mer jag kan göra? Usch, jag måste tänka, jag försöker så men det är svårt. Kliv, kliv, överlev.
          Träningen går ganska bra nu. Inte sprungit sen i torsdags men jag tänker att det är så det får bli nu. Det är så varmt om eftermiddagarna att det sällan ger så mycket att pressa mig igenom en massa kilometrar då bara för att. Får satsa på att springa på de fredagsmorgnar som är kvar nu då jag har sovmorgon då och det är svalare. Annars följer jag ju min träningsplan med de 4 basic övningarna. Det går bra. Jag ligger flera dagar före planeringen då jag egentligen inte skulle öka i 90° jägarvila idag, men ökade ändå hela 30 sekunder. Plankan skulle jag öka 10 sek men ökade 50 sekunder tror jag. Hoppsan lixom. Var dock så trött efteråt i musklerna att jag knappt kunde gå så jag ligger skönt i sängen nu.
          Nu ska jag sova, måste få lite diciplin på dygnsrytmen och inte lägga mig rekordsent varje kväll. God Natt!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
          Igår gjorde jag och Nella en utflykt till Fuenlabrada, en förort söder om Madrid. Det tog sjukt lång tid att ta sig dit då det verkligen ligger på andra sidan staden. Vi tog metro till den stora tågknutpunkten Chamartin, tåg till Madrids centralstation Atocha och därifrån tåg till Fuenlabrada central. När jag berättade för mina värdisar tidigare i veckan att jag skulle till Fuenla kollade Gemma på mig med konstigaste blickan och frågade skeptiskt "VAD ska du där och göra?! Där finns INGENTING Emma!". Det har stått på min bucketlist sedan jag kom hit, och egentligen år innan det då Fuenlabrada är Torres hemstad. Det var där han föddes och växte upp, jag har läst om det i hans bok och hört om det i diverse dokumentärer. Självklart ville jag då se hur det såg ut där. Klart det inte var något speciellt direkt, det är ju inte så att man möts av största Torres-statyn direkt när man går av tåget och att varenda gata är döpt efter honom sen. Det var en helt vanlig förort, men även det ska man se! Så fult var det inte heller som mina värdisar sa, minst lika fult som Alcobendas (grannkommunen som mina kompisar bor i) i så fall. Men nu har jag sett det iallafall och det är skönt att ha det avbockat och självklart var det kul att se också. Jag och Nella hade en mycket mysig dag med mycket resande. Vi gick inom en affär, en stor chino med allt möjligt skit, och därköpte jag en liten present till min bror, inte något stort mest symboliskt. Snälla säg inte till honom att jag har köpt present för då förväntar han något stort och fint men det är det inte :p
          Efter en promenad i Fuenlabrada satte vi oss på tåget igen och åkte in till Sol för att käka lite mat. Det blev donken då det är lättast, snabbast och vi var dödshungriga. På Sol var det liv och rörelse som vanligt. Tidigare under dagen hade Real Madrid stjärnorna varit i staden och firat segern med fansen, med sin stora buss, stora pokal, på stora Plaza de Cibeles. Men tror det var redan vid 11 så hade ändå inte kunnat åka dit då (låg och sov till 10 efter en sen kväll dagen innan) så jag grämer mig inte över det. 
          Jag lägger in bilder sen från både lördags och igår senare. Nu sitter jag i skolan och börjar lektionerna om 25 minuter. Haaaaaj!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres