Igår var det ännu en gång helt underbart väder, strax över 30°c som mest mitt på dagen. Kan jag få lite applåder för att jag överlever denna värme ty jag annars trivs bäst i kallt klimat? Jag har en tendens att flippa ur så fort det når över 25 grader, jag kan helt enkelt inte hantera det. Däremot när det är ner mot minus 10 grader då trivs jag som fisken i vattnet. Men fan jag börjar bli bra på detta nu, detta med att bo i söder där man har typ lika nära till Sahara som till alperna. Kunde till och med njuta av värmen igår och valde frivilligt att sitta ute på samhällslektionen och plugga i solen. Hur härligt? I alla fall en stund sen började svetten rinna och jag fick flytta in i skuggan en stund.
          När jag åkte hem hade jag bestämt mig för att springa en stund eftersom att jag inte gjort det på hela veckan. För en gångs skull hade inte värmen och solen lyckats ta kol på mig under dagen, så jag fick väl ge den en liten putt på traven. Det blev linne för en gångs skull samt mina superkorta nike-shorts. Tyvärr sitter de inte jättebra längre efter 4 månader av Spanien-"diet" så de blev lite kortare än vanligt. Dock helt underbara att springa i men jag är så nojjig med att visa hud här i spanien då de trots värmen kan gå i svarta jeans och dessutom är ju katolicismen ganska stor här och man har blivit i präntad att de är jättestränga med det (typ skolan har de varnat oss för att visa för mycket hud då vissa föräldrar till de små barnen inte uppskattar en sådan miljö på skolan typ). Smorde in mig med solkräm på axlar och i ansiktet (solfaktor 50+) och gav mig ut. Typ slogs av värmen bara jag satte foten utanför porten och när jag började springa blev det fan bara värre och värre för tillslut hade jag värmts upp innifrån och då hjälpte inte att springa in i skuggan ibland utan då var det verkligen "kliv-kliv-överlev" som gällde. Fyfan vad jag svettades, jag svettades verkligen som en gris - det RANN av mig på alla kroppsdelar. Det var de absolut jobbigaste 5 kilometrarna jag någonsin har sprungit och jag förstår varför det var helt tomt i parken - där det annars brukar krylla av hurtiga löpare. Man kan se det som att jag är en dum svensk som ger mig ut i den värmen, eller så kan man se det som att jag är en svensk och ger fan i värmen. 
          När jag kom hem var jag röd som en kräfta - av värme och svett. Kom upp i lägenheten och mötte min värdpappa i köket (och så hade han någon kompis bakom sig). Han kollade på mig förskräckt och sa:
- Men Emma, har du varit ute i solen?
Jag ba:
- Njäe jag har sprungit hur så?
- Du är helt röd!!
- Nää asså jag har sprungit, det är därför jag är röd...
- Du måste vara försiktig med solen du är helt röd! ¡Estás Roja!
- Nej men asså det är för att jag har sprungit och för att det är så varmt...
- Ja jag vet att du har sprungit, men det är solen också!
- Jaha ja okej...
I bakgrunden stod hans kompis och stirrade storögt på mig, som om han aldrig har sett en röd människa förut i hela sitt liv. Jävla spanjorer och deras pigment. Fast denna gången var det ju inte mitt svenne-pigment utan snarare svett och ansträngning. Har han aldrig tränat riktigt hårt i hela sitt liv eller? Han tyckte säkert jag var en dum Sueca (svenska) som inte sett sol på flera månader och är helt galen i den så fort den visar sig. Nej, jag är ingen jävla Mallorca-turist från 60-talet, eller från nutid heller för den delen...
- Du måste vara försiktig. Okej idag men om två veckor... Du måste köpa sån kräm! sa min värdpappa
- Ja, jag har sån där kräm, och jag använder den..!
          Sen gick jag in på mitt rum och kastade mig in i en kall dusch. Sjukt paranoid att han skulle ha rätt. Jag hade tänkt att det inte skulle vara någon fara eftersom att det var ganska sent på eftermiddagen - begav mig ut vid 17 - och sprang endast lite mer än 30 minuter. Inte tänkte jag att jag skulle bränna sönder mig på det, framförallt inte om jag smorde in de mest utsatta delarna av kroppen - ansiktet och axlarna. Men så röd som jag var när jag kom in igen... Det var helt galet. Hade varit så pinsamt om min värdpappa fick rätt och kunde säga "vad var det jag sa" när jag argumenterat mot honom att det inte alls var någon fara med solen... Men efter en kall dusch och en macka hade den röda färgen lagt sig och jag var bara lite så där lagom solkysst om kinderna. Lite röd på axlarna visade det sig sen, men det var efter solstunden i skolan. Sa ju att jag inte hade bränt mig - bara för att jag är svensk betyder inte det att jag inte vet hur man hanterar stark sol. Ty jag aldrig varit kompis med solen har jag lärt mig göra det bästa av situationen - även i Sverige. Docl hade jag blivit en nyans brunare på bröstet och eftersom jag använt samma linne som under idrottsdagen har jag nu en fin brottar bränna... Inte så tydlig men dock!
          Ha ha! In your face, det var inte alls på grund av solen! Men trots att han hade fel och jag hade rätt (Ha ha!) så är det ju fint att han bryr sig om mig och är mån om att jga mår bra. Det har verkligen blivit som min andra familj här nere och mina små bröder och jag är som bästisar här hemma, men kan tjafsa som syskon ibland (typ när de alltid vill kolla på tv under middagen men jag vill prata spanska med dem!)
          Käkade en macka, bytte om och begav mig ut. Åkte till Elin och så handlade vi lite fika på hennes Lidl och vandrade ner till en park nära henne. Där mötte vi (nästan) resten av klassen och hade picknick tillsammans. Vi spelade basket, fikade i gräset, lekte olika lekar och berättade roliga historier. Det var hur mysigt och kul som helst. Vi träffas inte så ofta så många utanför skolan. Det har hänt ett par gånger men annars har det ju blivit lite olika gäng, till exempel hänger vi från Lund ganska mycket tillsammans vilket är väl ganska naturligt. Men det var kul att hänga alla tillsammans, och så var det skönt att komma hem lite tidigare igår. Åkte hem redan vid 23. Det hela fick ett litet tråkigt slut då Nella trillade när vi spelade basket och stukade foten verkade det som. Det hela mattades lixom av där och så småningom började folk bege sig - Nella med stöd av några andra klasskompisar som skulle åt hennes håll. Hoppas du och din fot mår bättre snart Nella! <3
          Idag har vi inga planer. Vi hade lite tankar om att åka till ett tivoli som jag har skrivit om tidigare men det blev inte av - vilket inte gör mig så mycket eftersom karuseller ändå inte är min favorit grej. Vaknade vid 8 och har suttit och kollat Let's Dance (finalen!!) sedan dess medan jag bloggat (multitasking). Bianca har precis dansat sin sista dans, showdansen och fyfan vad bra!! Hon borde vinna men eftersom jag ser detta dagen efter så vet jag ju tyvärr redan att Elisa vann. Visst hon var duktig, men inte så otroligt grym som Bianca!
          Nej om man kanske skulle at och käka lite frukost och se vad denna dagen har att erbjuda? På återseende!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres

Kommentera

Publiceras ej