TjolaHOPPTjolaHej! Idag hade vi friidrottsdag, hela gymnasiet och högstadiet. Satt uppe lite för sent med bilderna igår så hade lite svårt för att stiga upp imorse men till slut gick det. Tog metron till Reyes och gick därifrån, hade en aning om var det låg men tänkte ta hjälp av google när jag närmade mig. Jag gick och gick tills jag inte längre visste vart jag skulle och plockade då upp mobilen och sökte efter idrottsplatsen på google maps. Det enda som kom upp var en stadion i södra Madrid. Kul. Fick fortsätta gå på känsla, på var jag trodde att det låg och till slut kom jag fram (efter att ha behövt fråga en señora om hjälp visserligen, men ändå!) bara 10 minuter för sent. Men hade jag hittat ingången lite snabbare hade jag inte varit sen, säger jag till mitt försvar. 
          Väl där smorde jag in mig med solkräm och värmde upp med 4 varv på löparbanan. Redan där kändes det att det var annorlunda jämfört med alla andra år man har åkt på friidrottsdagar med skolan, denna gången var alla betydligt mer självständiga vilket passade mig alldeles perfekt. Sprang själv som uppvärmning vilket var mycket skönt, medan vissa andra promenerade, hoppade, sprang fort som tusan kunde jag jogga i min takt och bestämma själv vad jag skulle göra. Jag hade själv ansvar över att se till att jag var uppvärmd och redo för att prestera senar och det var väl fan på tiden att man fick det förtroendet?! 2 idrottslektioner kvar i mitt liv och nu känner jag att åren av tvångsmässigt foga dig in i ledet och grym prestationsångest är över. Nu lägger jag tiden med träning under auktoritärer och ständig ångest över att aldrig kunna springa lika snabbt eller hoppa lika högt som de andra, bakom mig. 
          Dagens idrottslektion (som visserligen varade hela dagen) kändes som en stor frihet, jag ahde ingen ångest utan gjorde bara mitt bästa i varje gren. Det var inte en enda nedvärderande kommentar från de andra eller överdrivet hissande av idrottstalanger. Alla var där tillsammans, alla tyckte någon del av dagen var lite jobbig både fysiskt och psykiskt, precis som att alla peppade varandra till att göra sitt bästa. Idag för första gången i hela mitt liv kände jag att jag verkligen hade bra förutsättningar för att göra mitt bästa. Jag slog nog inte personligt rekord i någon av grenarna - tvärtom var det nog ganska dåliga resultat - men jag känner mig ändå som en vinnare. För att jag gjorde mitt bästa och mer än så kunde jag inte göra. 
          Solen stekte hela dagen och nu känner man verkligen att detta är spanien. Som sista gren innan lunch hade vi 400m (aka grenen från helvetet). Värmen hade sugit ur all energi i mina ben och tiden blev därefter. Men jag har antecknat en tid, tiden som krävdes för att vinna mitt heat, och en dag inom en snar framtid kommer jag klå den. Drack massvis med vatten och under lunchen trixade vi med en fotboll tillsammans, tjejerna på gymnasiet. Vi kastade tröjorna och njöt av värmen och sällskapet, det var riktigt kul. Är det detta väder vi kommer leva med tills vi ska hem i Juni? Undrar hur jag kommer överleva det i skolan, måste ju bli sjukt lökigt? Vi har haft ett par enstaka dagar tidigare med temperatur mellan 25-30 grader, men det är vad det kommer ligga på typ alla resterande dagar. GALET! I Sverige blir man glad om det når över 20 grader typ. Undrar om jag kommer frysa när jag kommer hem till Sverige i sommar eller hur jag kommer uppleva vädret?
          Vid dagens slut begav sig de flesta till gymmet för att svalka sig med ett dopp i poolen och njuta ännu lite mer av solen. Lucky Me hade inte bränt sig i solen, till skillnad från vissa andra som var helt röda om vissa kroppsdelar. Förstår inte hur de vågade lägga sig och trycka i solen efter det, jag är så nojig med solen. Men visst tycker jag det är kul att bli brun ändå och det var lite besviket jag såg hur de andra åtminstone påverkats av solen under dagen medan jag fortfarande var det samma. Behövde dock inte oroa mig för jag tror det var jag som var vinnaren på den fronten idag. Har två små fält av rött på axlar och lite vid armhålan, samt på nedre delarna av armarna, men annars ser det bara ut att ha blitt en nyans brunare på resten av kroppen. Nice! Klarade mig inte helt från att bli bränd alltså, men det är inte så farligt och framför allt inte så mycket som det var för vissa andra. 
          Nu har man fått lära sig hur solen tar och man kan lugna sig. Nog blir man brun innan Sverige. Jag kan fortsätta smörja in mig med solfaktor 30, det går fin-fint ändå och förhoppningsvis klarar jag mig undan onödig farlig strålning på så sätt.
          Imorgon på morgonen ska jag ha möte med min lärare ang. debattartikeln vi skrev för många veckor sedan. Den är äntligen färdigrättad och jag ska få reda på reultatet. Har en bokanalys att skriva på engelska samt en läslogg på spanska men annars är det ganska lugnt just nu. Kanske har NP spanska imorgon, men vet ej om det är skriva eller hör - hoppas hör! Måste börja förbereda mig inför matte NP nu också, har ju planerat att chocka min lärare genom att briljera där och då gäller det att jag börjar repetera i tid nu. 
          Slänger in lite bilder från Toledo då jag lagt över de på datorn nu som sagt. God natt!
 
 
 
små symboler som gick att finna lite härvar i de gamla judekvarteren
underbar utsikt med böljande, spanskt, landskap
Susade över floden Tajo

Kommentera

Publiceras ej