Nu återstår det inte mycket... Imorgon är det skolavslutning. På lördag åker vi. Har packat hela eftermiddagen/kvällen och orkar verkligen inte skriva en massa så ni får nöja er med ett litet pott puri med bilder från min fantastiska resa!
 
Avskedsfesten med mina töntkompisar
på flygplatsen
när jag precis träffat chichu, vi blev dock inte bästisar direkt...
Sandra och jag promenerade i Moraleja, här ser ni vägen vi går varje dag och på andra sidan vid den röda stolpen är vår busshållplats
min älskade pålle lämnade jordelivet <3
lindrade hemlängtan med köttbullar på IKEA
skolmaten blev en chock :p
åkte på utflykt med värdisarna och fick prova på klassisk spansk mat
började träna fotboll i juventud sanse
upplevde Madrids nattliv med Nella och Frida
Lärde mig en massa nya verbformer, ord och uttryck på spanska
hade picknick i retiro
firade kinesiskts nyår
fick paket från sverige
stället som räddat min garderob här nere...
fick träffa Torres (nästan)
fick känna på den spanska solen
såg ÄNTLIGEN Torres live - största på hela resan vill jag påstå!
kärade ner mig i bergen
firade San Isidro
hängde med mina brorsor
Käkade Carcamusas i Toledo
Åkte linbana över floden Ebro
Njöt av Madrid, ensam
Hade picknick i min springa-park
upptäckte grannbyarna
Familjen kom på besök
Släkten kom på besök
Champions League final!
besökte Fuenlabrada - aka. Torres-town
Käkade en sista middag med hela familjen <3
åkte på utflykt till Segovia
Posade framför akvedukten...
... som romarna byggde för läääääängesen
Besökte Francos grav i Valle de los Caídos - kusligt
Sa hej då till El Oso y el madroño - Jag älskar dig Madrid!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
 
          Idag var vi på Playa de Madrid - alltså stranden. Det låter kanske lite konstigt då Madrid ligger mitt på den iberiska halvön med långt till havet på alla möjliga håll och kanter. Men efter en bussfärd på 2 timmar upp till bergen kom vi faktiskt fram till en liten playa. Det var hur vackert som helst för uppe bland bergen fanns där då en stor flod eller sjö som kantades av lite sandstränder där man kunde ligga och njuta av solen. Tyvärr har det börjat gå ner i temperatur en aning då det ska komma in ett lågtryck imorgon vilket kommer ge temperaturer runt 20 grader bara resten av veckan. Men trots att solen inte sken fullt ut hela tiden, det blåste och vattnet var Lomma-kallt så var det huuuuur nice som helst. Jag har inget emot lite kallt vatten, det var uppfriskande och härligt så jag låg nog i ett par timmar totalt. Var nog definitivt den som var i vattnet mest för jag älskade det verkligen. Ett par hundra meter ut i sjön stack det upp ett översvämmat träd - det har regnat så mycket denna terminen att vatten nivån stigit avsevärt mycket - och de simmade jag ut till och runt flera gånger. Sista gången hade det blåst upp en aning och det var riktigt kämpigt, men jag tycker att simning är en riktigt härlig träninigsform. 
          Det är faktiskt en av de sakerna som kommer bli härligt med att komma tillbaka till Sverige - bada i Lomma; det lagom kalla havet som är helt naturligt till skillnad från den lilla poolen jag levt i här i Madrid. Folk som bor här brukar säga att en strand och hav är det enda som Madrid saknar men uppenbarligen har den även det - om än inte så nära... Blev en riktigt härlig dag och brände mig faktiskt inte i solen (till skillnad från vissa andra hehehe Nella) då jag smorde in mig ordentligt och låg mest i vattnet. Dock glömde jag smörja in mig i ansiktet och det var ju ovanför ytan för det mesta så nu ser jag ut som en tomat och mina värdbröder retar mig.
          Det som jag skrev med kompisarna i ett tidigare inlägg är helt lugnt nu. Jag tror att det är så här det är att umgås så pass tätt som vi har gjort i hela 5 månader. Vi har umgåtts i princip varje dag i 5 månader vilket har gjort att vi kommit varandra mycket nära, ibland lite för nära kanske. Det har gått i perioder allt. Ibland har man älskat vissa personer, sen har man inte gillat dem alls för att sedan hitta tillbaka till varandra. En sak som är säker är att jag har fått mig ett helt gäng super-vänner här nere vilket jag är otroligt tacksam för. Jag kunde verkligen inte önskat mig ett bättre gäng att åka ner till ett helt främmande land i 5 månader utan familjen med. Många av de som jag åkte ner hit med kände jag inte jättebra innan. Vi hade gått i samma klass i minst en termin, vissa 1,5 år, men jag hade inte umgåtts med några av dem (förutom Elsa och Sandra under höstterminen). Men alla dessa människor lärde jag känna under resans gång och det i sig har gett mig större och bättre självförtroende när det kommer till det sociala och skapa sig vänner. 
          Att umgåtts så tätt med många nya människor har lärt mig mycket. Jag har blivit varse om många sidor hos mig själv, bra och mindre bra. Börjat tänka på nya saker och se saker med nya ögon då de gett mig nya synsätt, åsikter och perspektiv. De har med alla sina olika intressen och kunskaper gett mig ett större register när det kommer till kunskap och samtalsämnen, väckt nya intressen hos mig och öppnat nya dörrar. Hela denna resan har varit lärorik i sig och att lära känna alla dessa nya människor har bidragit med en stor del av dessa lärdomar. Detta har varit riktigt häftigt, att ta mig ur min sociala-comfort zone.
          Tack till alla kompisar här nere för att ni har varit så bra. Det är framför allt de från Lund som jag har umgåtts med men det har varit oerhört kul att träffa, lära känna och umgås med de från övriga Sverige också. Det har varit riktigt coolt med alla dessa möten från alla möjliga delar av vårt avlånga land som bevisat hur oerhört rikt Sverige är. Vilken skillnad i dialekter, erfarenheter, liv, boende, miljö, skola, kultur osv. som det finns i vårt avlånga land har varit väldigt häftigt att uppleva - om än i andra hand genom alla dessa nya människor. Jag har fått höra hur livet ser ut i värmland, lärt mig att Skövde tydligen tillhör "södra Sverige" (allt är ju relativt hälsar skåningen) och förstått att alla stockholmare är inte dryga som fan.
          Det ska bli oerhört spännande att se hur det blir när vi kommer tillbaka till Sverige, och så småningom tillbaka till klassen på Polhem. Jag som tidigare typ endast umgicks med Rebecca och Siri i skolan har nu ca. 10 andra kompisar att sitta brevid och skratta med under både lektioner och lunchraster. Även Siri och Rebecca har varit iväg och upplevt förändringar på kompisfronten - hur kommer de förändringarna spela in? Kommer Madridarna hålla ihop eller blandas upp med Parisarna och Londonarna? Hur mycket har jag egentligen mognat som person - kan jag ha blivit för cool för töntgänget i Hjärup? (lol kommer aldrig hända - en gång tönt, alltid tönt).
          Oavsett vad som händer så är jag enormt glad att jag har lärt känna alla dessa människor och lärt mig en massa. Oerhört tacksam för detta. Tacksam för att ha med mig Nella hit som en trygghet från lilla hjärup, en kompis jag kunnat skratta med ena sekunden för att nästa snacka allvar med. Tacksam för att ha lärt känna Elin då jag aldrig har träffat en person som bryr sig om sin omgivning så mycket som hon gör och är en riktigt genomgod människa. Tacksam för att har lärt känna Dessan som jag aldrig umgåtts med tidigare, kanske inte heller umgått med mest här nere men haft mycket skoj med. Tacksam för att ha åkt hit med Klara som även om hon mest umgåtts med de andra icke-lundarna ständigt varit en frisk fläkt som bidragit med så väl glädje som kloka tankar. Tacksam för att ha lärt känna Johanna som är en mycket klok människa som jag önskar att jag fått möjlighet att umgås med ännu mer. Tacksam för att ha åkt hit med Sandra som mycket osjälviskt hjälpt till i alla möjliga situationer och är mycket lätt och rolig att umgås med (även om jag vägrar fler shoppingturer med dig...). Tacksam för att ha åkt hit med Elsa som jag kunnat bitcha mig med när jag inte haft min bror att prata med, som har förstått mig, skojat med mig och bara varit så bra som hon är. Tacksam för att ha träffat Jakob som många gånger räddat mig från min fotbollsabstinens och visat sig vara en mycket rolig människa. Tacksam för att ha träffat Frida som jag har skrattat galet mycket med, som har lärt mig om det här med att vara ute och ränna om nätterna och gjort ett tappert försök att lära mig flörta. Tacksam för att ha lärt känna Bella, en person som jag ALDRIG trodde att jag skulle bli så god vän med som jag nu har blivit, en person som har överraskat mig lite då vi inte umgått tidigare men visat sig vara en sjukt rolig, klok människa som jag har haft roligt med varje gång, som jag uppskattar att ha omkring mig, som lärt mig mycket nytt - ex. hur man ser att en väska är fake, olika märken men även som sagt flera nya sätt ha skoj på. Tack till er för detta äventyr, detta gjorde vi bra.
          4 dagar kvar till Sverige. Imorgon åker vi på utflykt till Segovia - spännande!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
          I lördags var det student på skolan. Detta året var det bara en tjej som skulle ta studenten, det blev firande och fest på skolan ändå men kanske inte som det brukar vara. Jag steg upp ganska tidigt på morgonen för att hinna med allt. Slängde ihop en frukost på ingenting då min värdpappa inte handlat hem varken frukt, havregryn eller bröd. Kvar fanns det alltså kakor och lite sallad. Slängde ihop en sallad och käkade den i lugn och ro. Jag hade planerat hela morgonen då det var viktigt att jag kom i tid till studenten - visste inte hur det hela skulle gå till och ville inte trilla in samtidigt som självaste studenten, det skulle vara pinsamt och skulle inte vilja stjäla fokus på något sätt. Skulle ta bussen 09.40 då vi skulle vara på skolan lite över 10. När jag sitter och käkar frukost, har ätit hälften, så kollar jag min mobil för första gången på hela morgonen och då ser jag i vår gruppchatt med klassen att någon läst att den 9.40 bussen inte går på helgen. Helvete, tänker jag och flyger upp. Slänger på mig kläder, lägger resten av frukosten i en liten matlåda, packar snabbt ihop min väska. Lyckas på 10 minuter gå från att sitta i pyjamas ganska nyvaken till uppklädd för student och ha packat väska, det var fan bra jobbat tycker jag. 
          Springer så fort jag bara kan till metron men har en back up-plan att ta taxi med Bella om jag inte hinner. Dock kostar det ju pengar så jag ville gärna hinna med metron - och jag hann med! Med 2 minuters marginal hann jag med en metro som skulle komma fram precis lagom för att hinna med den bussen som skulle gå 9.20 istället. På metron träffar jag snart flera av mina kompisar, vi sitter och snackar, jag bytar skor och mycket snart var vi framme på La Moraleja där vi skulle ta bussen. Börjar småspringa, vänder mig om precis innan rulltrappan och tänker "jag har väl inte glömt något nu?", springer vidare. Uppe vid spärren hittar jag inte mitt metrokort som ligger tillsammans med min mobil så får springa igenom bakom Bella. Uppe vid bussen hittar jag fortfarande inte kortet eller mobilen. Betalar kontant. På bussen får jag lite smått panik för jag hittar inte mobilen. Johanna och Jakob hjälper mig tänka var den kan ha tagit vägen och jag är ganska säker på att jag förlorat den på metron. Vänder upp och ner på hela väskan - ingen mobil.
          Jag tappar verkligen aldrig bort viktiga saker. Sist det hände var när jag var typ 8 år och glömde kvar min älskade Tamaguchi och min glasspeng på 20kr i Lomma. Sedan dess har jag verkligen inte slarvat bort eller glömt kvar något av värde. Jag har alltid stenkoll på allting även om jag ibland kan drabbas av stundens förvirring och inte minnas att jag har stenkoll på mina saker. Nu hade jag alltså i stressen och hasten förlagt min mobil med metrokort, gymkort och skolkort på den jävla metron. Jag som klarat mig undan att drabbas av den värsta stressen denna terminen och inte låtit den påverka mig så mycket att jag börjar göra dåliga saker och/eller glömma saker. Jag som är ganska lättstressad men lyckats hålla undan det hela denna terminen. Jag som kan vara lite av en tidsoptimist när jag ska iväg hade denna gång planerat med god marginal. Jag som klarat mig undan alla ficktjuvar i Madrid hela denna terminen, har alltid fickorna stängda, koll på väskan osv. och så med en ynka vecka kvar förlorar jag min mobil på metron. Helvete. 
          Nu i efterhand förstår jag ju att det inte är hela världen, det är en mobil som går att köpa ny och inga kort av värde i skalet. Men där och då gick det inte att tänka logiskt eller sunt. Jag fick panik över att ha förlorat något av det viktigaste i mitt vardags liv. I dagens samhälle är man ju mer eller mindre beroende av mobilen. Jag filmar mycket med den, mycket kontakt med vänner och familj  hemma i Sverige går via den, jag sköter min ekonomi genom den och har alltid med den. Mina nycklar och mobilen är de saker som jag ALLTID dubbelkollar så att jag har de med mig och i tryggt förvar. Då är det klart att jag tar det allvarligt när jag förlorar den, det är inga jävla solglasögon - som också går att köpa nya - utan min mobil.
          Eftersom vi var på väg till student var de flesta helt uppe i det, på skolan dröjde det flera timmar innan vi träffa lärarna, få vuxna som snackade svenska och ville inte heller stjäla fokus från studenten och hennes dag. Visste inte vad jag skulle göra - något som behövs spärras? Försökte få tag på mina föräldrar hur länge som helst via mina kompisars mobiler men det funka inte. Via Bellas mobil försökte jag ringa och smsa min mobil utan framgång. Tillslut fick jag tag på min moster som lugnade mig, sa att det var ingen större fara, hjälpte mig vad jag kunde göra - typ byta lösenord på instagram och så vidare - och hjälpte mig sedan få tag på pappa. När jag sen fått tag på Pappa också lugnade sig allt. Då förstod jag att det inte var så farligt och jag kunde njuta av studenten istället. 
          Det var kul att vara med om en student här, även om den var lite annorlunda då det endast var en person detta året. Först var det champagnefrukost med cava, körsbär och melon. Smakade den där cavan men jag står fortfarande fast vid att det finns inga äckligare dryckr än alkoholdrycker. Här i Spanien har jag smakat vin, cava, olika drinker, två shoter med olika smaker (bailey's?) och ingen av dem har smakat ens lite gott. Riktigt äckligt faktiskt och det har bara stärkt min vilja att aldrig syssla med alkohol. Mina kamrater däremot verkade gilla det och vissa blev ganska påverkade lol. Efter utspringet bjöds det på spansk tapas och vid 14-tiden åkte jag sedan hem. 
           På kvällen skulle alla mina kompisar ut på klubbar och barer. Efter studenten här brukar eleverna få förlängd utetid, från 2 till klockan 5. Jag stannade däremot hemma hela kvällen. Dels är jag inte 18 och sen har jag inte heller något falsklegg eller liknande och med tanke på att jag inte hade mobil hade det inte varit så kul att följa med någonstans, inte komma in och behöva åka hem utan mobil. Dessutom är det inget jag lockas så mycket av heller så orkar inte ens göra mig besväret att åka in och chansa på att jag kommer in och sedan behöva umgås med en massa berusade människor i flera timmar. Baserat på min erfarenhet är berusade människor ändå inte så roliga, mest jobbiga och ibland rent av dumma i huvudet.
         Jag stannade hemma med mina värdisar istället. Det var min värdbrors födelsedag så vi gick ut och åt lite tapas tillsammans och innan det låg jag i soffan och halvsov och kollade på Johan Falk på min dator. Så skönt att känna mig så pass hemma här nu att jag verkligen kan ligga och slappa i soffan utan problem. Startade upp min back up-mobil som jag hade med mig hit, min gamla iPhone 4, och som tur var hade den haft lite synkning med min mobil sedan tidigare så en del bilder gick att hitta på den. Det gjorde förlusten lite lättare då det jobbigaste nätan var alla försvunna bilder. Däremot var det bara en bråkdel av alla och tyvärr har jag inga videos kvar - vilket nästan är det roligaste då jag ändå fotograferar så mycket med min kamera annars. Dessutom känns det bara så jävla obehagligt att någon okänd människa alltså har min mobil nu. Jag har lås på den så det minsar risken att de kommer in på den vilket är skönt för vill inte att de ska komma åt allt innehåll på den. Min värdmamma hjälpte mig ringa till kundtjänst på metron för att se om den kommit in till hittegodset, de sa åt oss att ringa tillbaka dagen efter då allt samlas in under natten. Men när vi ringde igår hade den inte kommit in. Ska be henne ringa idag igen för säkerhetsskull, finns den inte där då gör vi en polisanmälan.
          Fan vad detta känns surt. Så nära slutet dessutom. Så jävla irriterande, har verkligen fått rabbla den där bönen "...acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan, förstånd att inse skillnaden.". Tror inte på någon gud med det där var ganska bra sagt, oavsett om det kommer från bibeln eller någon ickereligiös klok människa. Är dock såååå glad för att jag har världens bästa människor runt omkring mig. Mina kompisar som hjälpte mig; Johanna och Jakob på bussen, Bella och Sandra vars mobiler jag fick låna. Mina släktingar; när jag inte fick tag på mamma och pappa var första tanken att ringa mina mostrar och morbröder och tillslut svarade älskade Mickan som hjälpte mig och lugnade mig. De är guld värda mina mostrar och morbröder och längtar tills jag får träffa dem igen samt mina älskade kusiner <3 <3 <3
          Nu ska jag fortsätta försöka ta upp min relation med min gamla iPhone 4. Många gamla minnen från den, bl.a ligger det kvar en hel del foton från högstadiet vilket är såååå kul! Hörs sen!
 
Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres