Det har varit min vanligaste fras denna veckan känns det som hahaha! Denna veckan har varit en intensiv mix mellan plugg, säga hej då och fixa inför resan. Är helt sjukt trött just nu så då känns det ju stabilt att jag åker imorgon, kommer fram på kvällen och börjar skolan dagen efter. Tro det eller ej men jag är inte nervös. Jag har inte haft några sådana känslor sedan i juni typ hahaha, utan det har på sin höjd varit "näe, varför gör jag detta? Det hade ju varit så bekvämt och skönt att stanna hemma, äta sin havregrynsgröt på morgonen och veta exakt vad jag har framför mig och hur det ser ut utanför dörren." 
   Det känns lite dumt att säga men det har inte direkt varit svårt att säga hej då denna veckan. Förstår inte riktigt de i klassen som redan gråtit, men deras känslocentra i hjärnan kanske aktiveras lättare än vad mitt gör. Det känns lugnt, jag kommer ju hem om 5 månader och då är allt som vanligt igen förutom att jag är en lite mognare, klokare och coolare person (hoppas jag). 
  Sen tror jag dock att faktumet att jag aldrig varit hemifrån eller ifrån min familj i mer än 2 veckor spelar ju in en del. Jag vet inte hur det är att vara ifrån dem så länga att jag kan inte oroa mig för den oerhörda saknaden, för jag har inte känt den som den förmodligen känns efter 1 månad eller mer. Inte vet jag något om Madrid heller så allting känns fortfarande så avlägset! Jag känner mig som en guldfisk som simmar runt i sin skål i godan ro och så imorgon kommer de flytta mig till en annan skål. Det kommer säga plupp sen är jag där och simmar omkring och fortsätter bara tänka "jaha, det här är min skål." Kanske. Jag vet inte, jag vet ingenting just nu och det är både lite läskigt men mest pirrande spännande.
   Igår skulle jag till stallet för att säga hej då till Malin och mysa med min pålle i lugn och ro (från marken, i boxen). Men så blev det inte utan Malin skulle skritta Robban och då fråga Mia mig om jag ville hålla henne sällskap med Dallas. Såååå mys!!! Åkte sedan hem till min kära moster för att ha taco- och filmmys. Vilket även det var sååå mys!
   Idag var jag först i stallet och red min pålle, tog en strölektion i en av jojos grupper och det blev ett helt perfekt hej då med min pålle. Han gick bra på lektionen även om det är annorlunda att rida just lektion och så bara 45 minuter i lilla ridhuset. Men efteråt stod vi och mös ett bra tag (han fick en morot men det är hemligt för är mot reglerna att ge hästarna godis 😉 ). Åh älskade pålle, glöm mig inte och var nu snäll vid barnen! Efter det åkte jag o mamma till Malmö för att köpa present till värdfamiljen i MFF-shopen och säga hej då till farmor.
   Har slitit med tvättning och packning hela dagen dessutom. Men nu är jag klar med den biten, ska bara fixa lite smått imorgon innan vi drar. Väskan väger nästan exakt 20kg vilket känns stabilt eftersom gränsen ligger på 23kg. 
   Imorgon åker jag alltså... Hej då Sverige, vi ses om ett halvår då...

Nos vemos en Madrid

Emma Torres






Observera att vi har likadana tröjor, jag å Zanna! How cute?


   Hade i fredags en liten get-together med mina älskade töntar <3 Det var jättekul att få träffa alla innan jag drar, även om vi inte ses så ofta nu för tiden så tror jag ändå att jag kommer sakna dem en hel del! Det blev väl inte helt en vanlig tönt-kväll, vi brukar mest hänga i någons soffa iklädda mjukis, käka popcorn och snacka skit. I fredags var alla finklädda, jag hade förberett en liten förrätt som vi åt av innan vi spelade charader, käka chips, körde två quizes på kahoot, käka kaka och körde andra spela och lekar. Det var sååå kul! Nästan allt blir kul med töntarna och det bästa med att umgås med dem är att även där är allt helt kravlöst, det enda som kan liknas vid krav som gruppen ställer är att man dyker upp ibland sen får man se ut hur man vill, vara på vilket humör man vill och vi gör lite vad vi vill. Vi är ju ändå redan klassade som töntar så då behöver man inte bry sig om något sånt och det älskar jag.
 
   Tyvärr gick inte min spådom igenom helt. Den om hur det skulle gå med musiken (läs i förr förra inlägget). Den var på väg att slå igenom då Daniel klagade på att jag satt på dålig musik (eller den passade inte tillfället och stämningen som han sa), han ville då byta men detta protesterade cg mot, men längre än så gick den inte. Till mitt försvar spelade inte musiken en lika central roll som den brukar annars gör - vi dansade inte ens till Tunak Tunak Tun vilket är "vår" låt och som vi alltid dansar "vår" dans till </3
 
   När alla töntar hade gått stannade Siri och Rebecca kvar och sov över. De hade varit här hemma även innan och bl.a hjälpt mig genom att baka kakan. Det var kul att de äntligen fick träffa mina älskade töntar! Jag är ju ingen super-social människa men jag tycker ändå att det ska bli lite tråkigt och sad att vara ifrån alla mina vänner i ett halvår - töntgänget, siwi & webecca som drar till London, Hanna & Malin i stallet osv... Men där finns ju människor i Madrid också! Utöver de från polhem som jag åker ned med så finns där ju en hel klass på skolan redan. Blev idag tillagd i någon chatt med dem alla vilket var kul eftersom det är en del jag glömt helt! Har bara fokuserat på allt det spanska; familjen, smahället, språket osv. men helt missat att där finns en hel klass där med potentiella kompisar från hela landet - det är ju lite spännande!
 
   Det sociala är dock långt ifrån min prio där nere om det inte handlar om att skapa mig ett nätverk, träffa folk för att lära känna kulturen, komma in i samhäller eller förbättra språket. Min största rädsla inför när jag åker ner där är att jag ska bli beroende av andra. Jag kommer ändå till en helt ny stad som jag inte alls vet hur den funkar, jag hoppas att jag kommer lära mig den ganska fort så att jag slipper vara beroende av någon annan och kan sticka ut och springa när jag vill, kanske gå på stan själv någon dag om jag vill det. Bara jag inte måste ha med mig någon alltid, eller känna mig tvungen att umgås med vissa alltid för det är det sista jag vill.
 
   Jag uppfattar mig själv som en ganska självständig person och den självständigheten vill gärna ha kvar - även i Spañakas-land! Nos vemos en Madrid
 
Emma Torres
Ovan ser ni godaste förrätten ever! 
Recept hittar ni HÄR!
Hoppas kakan var god Daniel...
Alla töntizar (förutom limpan) + Siwi & Webecca <3
 
   I Torsdags pratade jag för första gången med min värdfamilj. Vi hade egentligen bokat att ses över skype kl.18 men p.g.a lite tekniska problem kom vi igång först vid 19.15. Det var verkligen jättekul att prata med dem och de är definitiv så trevliga och bra som jag föreställde mig innan. Vi pratade i totalt 40 minuter  - men som tur är inte på spanska! Jag var jättenervös inför det, vad jag skulle säga och hur det skulle gå med språket, men vi körde på engelska (ingen av oss är så värst bra på det så det kändes också skönt) så det gick bra ändå.
 
Att ha någonting att prata om var ingenting jag behövde oroa mig för. Vi pratade lite om det allmänna läget, vädret och sånt, sen om mina förväntningar och hur jag känner inför hela resan, de berättade hur de kände och litr hur det kommer vara. Vi pratade lite om hur rutinerna är där och sådant, typ skillnaderna mellan de spanska och svenska - de typ dog när jag berättade att jag stiger upp kl. 06 och fnissade en aning när jag sa att jag går och lägger mig vid 21-22 (de äter kvällsmat vid 23...). Jag har två yngre bröder i min värdfamilj och de hjälpte givetvis till med att driva samtalet, vi har fotboll som gemensamt intresse så det blev ganska snabbt snack om att jag skulle följa med på deras träningar och vilket lag som är bäst. Jag sa att jag håller på Atletico Madrid, vilket inte var så populärt... Men när jag nämnde att jag även håller på Malmö FF och frågade om de visste vilka de va blev det gladare miner och den yngste utbrast "Ja, vi vann över er med 8-0!! :D" vi bara "ja... vi försöker liksom glömma det där...".
 
   Mamma satt med och skypeade hela tiden men min bror, pappa och katt kom även de och presenterade sig. De visade mig även deras två katter och min katt fick "hälsa" på en av deras katter. Jag har dock iiingen aning om vad de heter... De sa de båda namnen men när jag försökte säga dem de bara "njaaaee... typ...", jaha okej får väl öva på det då... De reagerade även på att jag heter Emma Torres överallt (vilket är ett spanskt namn, jag är svensk och har skrivit under alla mail med mitt svenska efternamn) och undrade hur det kommer sig och hur jag uttalar det. Jag sa det då på svenska och ungarna börja skratta och härmade på grövsta skånskan jag någonsin hört en spanjor kunnat prata lol! Kan sammanfatta samtalet med en enda stor tumme upp! Jag längtar ännu mer till Madrid nu och det känns tryggt och roligt att jag hamnat i en så pass bra familj! Hoppas bara att jag överlever de sena kvällarna...
 
Nos vemos en Madrid!
 
Emma Torres